Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1854, sida 1

upptagna af bresvet, att de icke gåsvo akt på, att den blinde smugit sig in i yttre rummet och stod lyssnande bakom dörren till det inre, der nu brefvet lästes, så lydande: (Göteborg, Masthugget. Käraste Ulrika! Efter många äfventyr, — det blir tids nog att tala om dem när vi träffas — är jag nu ändtligen här. Du undrar hysrföre jag icke tittade opp genast till dig, när jag i somras var på Ekeby, men det skall jag förklara. Jag tror ej heller att jag hade brytt mig om att visa mig för Alvina der vid udden, om jag icke varit litet på kapurr den gången. Saken var den att jag som gammal bekant på stället kände vägarna, och hade lagt mig på lur för att få se någon af er, mor eller dotter. Jag fick bara se dottern, men det var nog. Jag vet sieke hur det kom sig till, men jag blef så förargad att se henne i sällskap med den der sprätten att jag beslöt att skräma honom, och ta lilla Alvina med mig på en båtfärd. Hon skulle naturligtvis icke mått illa för det. Jag var nyfiken att veta om det verkligen var du sjelf, min Ulrika, som rådde om min fars gård, det vill säga med andra ord om det var jag som var egare till Ekeby. I alla händelser ville jag icke visa min lurfviga figur; var det en annan fru på Ekeby än du, så hade jag