Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1854, sida 1

hjelp ändå, så brydde ja jag mig icke om n alt oroa dig så länge; du kunde under tiden vänja dig af med den tanken att du är enka. Ack! hvad jag är glad att komma hem till dig, min gumma efter du har schaber! Skicka mig nu ett par tusen banko, så skall jag i rappet bli herre igen. Men det säger jag ilrån. jag tål icke dåligt sällskap i mitt hus, kör först och främst bort den der granna sprätten, och sedan också den der rödhårige, som ryckte Alvina ifrån mig. Den måtte vara i förbund med hin onde, jag har aldrig känt en sådan styrka. Jag tror ändå att jag genast tittat opp till dig om jag icke fruktat den mannen. För all del laga att jag slipper se honom. Alla andra kan jag kasta ut genom fönstret, men den var värre än jag. Jag hoppas att icke Alvina måtte vara gift eller förlolvad, ty jag har en präktig man i beredskap åt henne. Det är en karl, hos hvilken jag står i ofantlig förbindelse; han har räddat mitt lif mer än en gång, det är en hjelte skall du tro, under hvars fana jag kämpat. Han har varit kaparekapten och förr ganska rik, fastån han nu kommit af sig genom olyckor liksom jag. (Forts.)