storartade promenad. Sir Joseph Paxton ämnar dela skeppet i 2:ne regioner, föreställande den tropiska och den tempererade zonen, med dertill passande temperatur. I den ena kommer den stolta palmen, det fjäderlika sockerröret, brödfrukttrådet med dess mörka lummiga pelare, att plötsligt förflytta oss till Indien och Afrika — den andra uppfylles med mera allmänt kända växter och evigt förnyade blommor; allt som dessa regioner närma sig hvarandra, öfvergå de skilda vegetationerna i hvarandra; Australiens och Nya Hollands alltid grönskande trädarter bilda slutet på den tropiska, under det att den Europeiska vegetation, som mest närmar sig tropikernas, utgör början till den tempererade zonen. De stora asdelningarn. uti jordklotets Flora indelas åter uti mindre, för at, markera hvart lands vegetation, och grupperade deremellan finner man de menniskoracer, djurfogelfiskoch insekt-arter, hvilka äro hvart och ett land egna. I den Indiska gruppen ser man IIinduen vid sin väfstol, under Dangunträdet, hvars grenar hvimla af mängfirgade kfåglar, och tigern smyger sig förstulen in i det tjocka busksnåret. Araben ligger under dadelpalmen, med sin älskade häst tjudrad bredvid brunnen. Australiens vilde sofver på pungdjurets skinn, och kängerun ser på honom med rädda blickar. Så presenteras naturhistorien för mängden i en serie af bilder, som aldrig utplånas ur deras minnen. Den okunnige liknar barnet: han behöfver bilder som göra ett direkt intryck på hans sinne, och huru mycket lär icke äfven den bildade menniskan, vid genomgående af detta majestätiska uppfostrings-galleri. Här ser man, hvad som aldrig setts förut, den ethnologiska vetenskapen illustrerad. Exemplar utaf menniskor af alla racer och länder, klädda i små egendomliga ; drägter, med vapen och åkerbruksredskap, som äro hvar och en egna; och om det frågas hvem som svarar för sanningsenligheten af alla dessa representationer, så har man i Dr. Sathams namn en borgen, som lemnar de lärde intet öfrigt att önska; och kunna Direktörerna med stolthet peka på sådane män som Edward Forbes. Waterhouse och Gould ibland dem, hvilka hafva ordnandet af de uppstoppade djuren om händer. Skeppets båda ändar och de 3:ne korsgångarnes sidor egnas åt sällsynta växter och blomsterpartier, hvilka så ordnas att en fullständig botanisk trädgård, enligt Linnes system, lemnar ett nytt fält för den som här söker utvidga sina kunskaper. Konsten täflar der också med naturen, och prunkar med sina herrliga alster under palmens fjäderlika grenar, och de trädartade ormbunkarnes slokande bladknippor. På skeppets båda indar höja sig ståtliga fontäner ur basiner af så stort omfång att broar äro lagda deröfver; der kommer Victoria Regia att finna hufvudvilkoret för sin existens uti den rörelse, som tusen fallande vattenstrålar åstadkomma i hennes lilla insjö, och öppnar sina jättelika alabaster-kalkar, omgifne af stora orörliga blad, kring hvilka guldfiskarne långsamt simma. Midt i det mellersta korset uppsänder en fontän af långt större proportioner och vackrare former än den gamla, sina lefvande silfvertrådar åt taket. På detta ställe samlas äfven alla sådana konstalster, som behöfva ett större utrymme, t. ex. Praxiteles trupp från Vatikanens gård, föreställande Phacton, som kör solens hästar. Härifrån ser åskådaren otaliga statyer af marmor och alabaster lysa fram emot löfvets gröna fond. At norr frapperas han af den 70 fot höga, sittande Egyptiska figuren, en af de fyra som alltid bevaka Abousaimbuls tempelportar; en kolossal gudabild, hvars panna är jemnhög med de högsta palmer. Något närmare ser han Kleopatras nål höja sin lätta granitspets i luften; en skänk af Abbas Pascha till Bolaget, som med ofantliga kostnader förflyttat den ifrån Alexandriens sandöknar. Åt söder ser man en del af Dogens Palats i Venedig, med dess ädla statyer och luftiga pelargångar, och längre fram upplyfter den kolossala Bavaria-bilden sitt lugna hufvud för hans ögon. Fantasien kan knappast föreställa sig något mera praktfullt än det ofantliga skeppet kommer att förete, när naturen draperat det med sitt finaste löfverk, och prydt det med sina utvaldaste blommor; när konsten der samlat menniskosnillets herrligaste alster, oah de lätta gallerierna hvimla af vackra damer, prunkande i mångskiftande siden och sammet. om då åskådaren uppstiger på den öppna balkongen i mellersta korset, så ser han framför sig en utsigt sådan som endast England kan förete. Med det glimmande kristallhvalfvet öfver hufvudet, ser han framför sig ett fullkomligt paradis. Under hans öga ligger begränsad af byggnadens 2:e flyglar den Italienska trädgården, med ett omfång af 30 acres, bestående af de vackraste blomsterpartier, prydda med ståtliga vattenkonster. Dess hela J:dels mil (eng.) långa utsträckning begränsas af dubbel terrass; den öfra har en bredd af 50 fot och prydes af antika marmorstatyer; den hvilar på Italienska hvalfbågar af huggen qvadersten, och kunde rymma en armå på sin jemna yta. På några hundra alnars afstånd från hvarandra finnas rymliga fördjupningar, fyllda med cedrar och andra stora trädslag, hvilka höja sig i grupper från den nedre afdelningen. Flera breda trappgångar af granit leda ned till italienska trädgården, som begränsas af en liknande terrass. Längre fram hvilar ögat på vidsträckta sammetsgröna gräsplaner, med afvexlande lummiga trädgrupper, breda gångar och 200 fot höga fontäner. Här har Sir J. Paxton bragt den engelska anläggningen till sin högsta fullkomlighet, och förvandlat bergets skogbevuxna sluttning till ett paradisisk nejd. Ännu längre bort, utbredande sig öfver 40 mil (eng.) på hvarje sida, ligger Kents och Surreys rika naturliga trädgård; så långt ögat når, sträcker sig det herrliga skogsblandade landskapet, tätt beströddt med hyddor och villor och höga kyrktorn, lugnt och fredligt men fullt af lif och verksamhet. Önskar åskådaren att ytterligare utvidga sin synkrets, kan han stiga upp uti kristalltornen, hvilka resa sig till en höjd af 230 fot, och till belöning får han se kanalens blåa böljor åt söder, under det att hela London, höljdt i sitt skiftande rökmoln, ligger utsträckt på slätten åt höger.