den om denna egna byggnadsstil. Stel och pedantisk som den var, och helt och hållet saknande det behag som utmärker den romerska konstens återupplifvande, eger den ändå ett visst intresse, någonting sannt, som tilldrager sig det artistiska sinnets uppmärksamhet. Här skall pre-Rafaeliten finna ett stort fält för sitt individualiserande sinnelag, här är intet idealiseradt: sigurer, draperier, sjelsva ornamenterna tyckas vara tagne efter naturen, utan urskiljning; de äro med ett ord de mest detaljerade porträtter. Det oaktadt nnes uti alla arbeten från denna period en viss obehaglig formalitism, som icke bör förbises. Näst intill denna afdelning ligger det rum som egnas ät medelålderns arkitektur. Här finna vi exemplar af de märkvärdigaste Saxiska, Anglo-Saxiska och Normandiska fornlemningar, samlade uti Englandoch det öfriga Europas katedraler. I en pittoresk halfdager ser man här de skönaste och mest karakteristiska former af den tidiga kyrkans arkitektur. Den katolska gudstjenstens antika kärl och prydnader återgifvas här. för att visa det fulländade konstsinnet hos artisterna i kyrkans sold, under det att allt utom dess skrankor läg fördjupadt i barbari och mörker. IIär lär man sig härleda de olika byggnadsstilar från den Byzantinska, den Anglo-Normandiska och den tidiga Götiska. Vid ena ändan af denna storartade sal finna vi svala och skuggrika klostergångar; der frappera oss Lisonis utmärktaste arbeten, hvaribland det stora altaret uti kyrkan Or San Michele i Florens, Andrea Orcagnas största verk. Men den nästa, eller Cinque Cento-rummet, innehåller konstskatter ännu mindre kända hos oss, och hvars rikedom vårt utrymme knappt tillåter oss att vidröra. Här finnes ett öfvermåttan praktfullt fönster från Certosan i Pavia, samt en dörrpost från samma ställe, nära 20 fot hög, bestående af de mest fulländade pilastrar, med hallt-reliefer af Bamboya, de finaste och mest förundransvärda i verlden. Dessa och många andra utmärkta arbeten komma att pryda väggarne, underdet mani midten får se Ghibertis mästerstycken, deribland portarne till Baptisterium i Florens, som enligt Michael Angelos intyg voro värdige att bära paradisets portar. Den nästa afdelningen kommer att egnas åt det 16 och 17 seklet, med Renaissance-arbeten från Elisabeths tid och ur den Flamändska skola, tillika med Michael Angelos och andra mästerstycken, från den återupplifvade klassiska perioden. Efter 17 århundradet, tyckes intet land hafva frambragt någon nationel byggnadsstil, inga nya uppfinningar, blott en ny upplaga af det gamla. De rika formeroa, vexlande vid hvarje sekel, stanna plötsligen; ett betydelsefullt faktum i byggnadskonstens historia, som genom anordningen härstädes på ett märkvärdigt sätt ådagaläggas. Den moderna skulpturen upptager nästa rummet; den börjar med Canovas arbeten, derpå följa Thorwaldsens, hvaribland den kolossala Christusbilden i Köpenhamn: så mästerstycken af Gibson, Wyatt, Tenerarii, Benzoni, Rinaldi, Macdowell, o. s. v. Ett värdigt slut på detta konstens stora triumftåg bildar Porträtt-galleriet — Valhalla, som Tyskarne skulle kalla det — hvilket kommer att upptaga alla verldens intellektuella hufvudmän. Må Bajern hafva sitt Valhalla, Frankrike sitt Pantheon; men England, i stället för att bibehålla sin förra isolering, har vuxit så fort, att det har råd till att vara Kosmopolit, och ställa alla andra länders stora miin bredvid sina egna verldsberömda snillen. Så kan hvar och en med vördnad få betrakta denna ädla samling, som från alla verldens ändar, från de äldsta sekler till den lefvande nutiden, bidragit till att lyfta menniskan ur sitt råa tillstånd, och att småningom uppresa detta vidunderliga palats med dess dyrbara inredning. Men låtom oss först dröja litet vid det Pompeianska huset, som står nära sydöstra ingången och är noga modelleradt af Italienska konstnärer efter Pompeii byggnader. De vackra taklister, hvilande på englars utsträckta vingar, de utmärkta målningarne kring sjelfva gården, och kring de rum eller cubicula hvaraf den omgifves, vittna om hvilken fulländad smak herrskade hos folket i denna begrafna stad. Peristilens pelare äro till hälften målade i lysande zinoberrödt,, — den elegant utsirade kornichen för det mesta i ljusblätt och hvitt. Emellan pelarne går man in i Triclinium, en praktfull sal, ämnad till förfriskningsrum på denna sidan byggnaden. Vid Drottningens sista besök i palatset begagnades det som sådant för henne och hennes svit, och väckte allas lifligaste beundran. Gå vi nu öfver från skeppets norra till dess södra hälft, så förflyttas vi från den rena konstens regioner till den ekonomiska och kommerciella afdelningen — den stora bazaren, der England träder inom skrankorna mot hela verlden. Här får man ett klart begrepp om de färgkombinationer, hvilken Romarne begagnade till dekorationer. Väggarnes grundfärg är dels svart, dels kromgul. Det hela gör ett eget intryck från gallerierna, der man genom ett öppet tak af Pompeianskt tegel ser in uti den lysande gården nedanföre. Hela utrymmet på båda sidor om skeppet kommer att upptagas af bord, betäckta med de dyrbaraste varor. Här får man döma om manufakturernas framsteg, liksom på andra ändan om byggnadskonstens. De olika rummon egnas åt linneoch yllevaror, bomullsoch sidentyger, spetsar m. m. Midtemot finna vi varor från Birmingham och Sheffield, möbler, mattor, tapeter m. m., hvilka i den nya expositionen komma att erbjudas till salu. Detta skall möjligtvis hafva sina olägenheter, emellertid få vi derigenom en ide om de brittiska och kontinentala produkternas relativa värde. Det som vi önska veta, när vi mäta oss med utlänningen, är, om han kan täfla med oss till samma pris; ty i sjelfva verket sträfva vi för att tillvinna oss verldens marknader, icke allenast för en medalj eller hederstecken. Gallerierna skola egnas åt porslin, glas, musikaliska och mathematiska instrumenter, guld och silfverarbeten, klädesoch jernvaror. Dessa gallerier blifva mycket mindre än i den gamla byggnaden, hvarjemte mera ljus faller in i rummen nedanföre. Låtom sos nu betrakta skeppet, sådant 1854 kommer att visa oss det. Herrlig som den gamla byggnaden var, med dess ofantliga längd liksom bortsmältande i det blå fjerran, så saknades ändock nåAAA A (11114