nog sin man, endast han eger medel i förhallande till sin verkningskrets, samt kunskaper och frihet att rätt använda dem. De för stora företagen deremot, hvartill landtmannen så lätt förledes af förhoppningen på gynnsam tid och fördelaktig försäljning, måste räknas bland de svårare hindren för hans framgång. Menligast inverkar likväl en binäring, hvilken under en längre tid af året bortkallar landtbrukarens hela omtanka och hans arbetsfolk från deras egentliga sysselsättning, som bereder en stundom kanske stor men dock alltid osäker vinst, och städse är förenad med oundvikliga olägenheter, nemligen bränvinsbränningen. Man har ursäktat en del af dess olägenheter dermed att den idkas om hösten och vintren och då skulle borttaga mindre tid ifrån jordbruket. November och April äro dock de månader hvarunder jag merendels fått uträtta de väsentligaste jordförbättringsarbeten, af dikning oca skyddsplantering m. m. Så länge jorden icke är fast tillfrusen plär det aldrig fattas tillfälle att syss-lsätta hela arbetsstyrkan med komposters samling, stenbrytning, väganläggning å åkrarne och andra arbeten, som afse jordens underlättande och fullkomligare skötsel. Så snart det tillfryser upptages tiden tillrickligt med körslor, skogsarbeten, der ordnad skogshushållning finnes, och förberedelser för våroch sommararbetena När, med en arbetspersonal som här vid Degeberg. man aldrig varit i förlägenhet för vintersysselsättningar, så torde denna förlägenhet ej heller kunpa inträffa å andra ställen der arbetet är rätt regleradt, och der man städse är betänkt att använda hvarje ledig stund för egendomens varaktiga förbättring. Bränneriernas vinst är oftast lockande som lotteriets, och visserligen finnas de som derpå vunnit. Många erfarne och skickliga bränvinsbrännare, hvilka i början omfattade denna näring och kunnat fortsätta den med tillräckligt förlag, hafva dock dermed upphört, emedan de funnit att vinsten icke motsvarade olägenheterna och jordbrukets förlust genom det derifrån undandragna arbetet; och att denna näring icke är väsentlig för jordbruket, derom öfverensstämde hela det sednare församlade talrika landtbruksmötet. Hvad man yttrat om vinterfodertillökningen kunde hafva skäl för sig så länge rotfruktsodlingen i stort för foderproduktion icke var känd, men har numera förlorat Sin vigt. Menligast för landet verkar bränvinsbränning af potates, ty vid potatesodling för detta ändamål erhåller åkern icke tillräcklig ersättning genom drankspillningen för hvad denna gröda borttagit, och försäljning af potates, som i så stor utvidgning eger rum till brännerierna, är ett bland de mest förderfliga sätt att utmatta de gårdar hvarifrån försäljningen sker. Man har nemligen länge antagit att en potatesgröda medtager jordens kraft lika mycket som en råggröda, men den försålda roten lemnar åkern genom dess obetydliga kålafkastning knappt den ringaste ersättning. Arrendekontrakter borde derföre förbjuda rotfruktsförsäljning, och endast sådane jordegare tillåta sig den, hvilka bo så nära stad att de med lätthet kunna köpa fullt motsvarande spillning. Boskapsskötselns många olika grenar och dess produkters förädling erbjuder landtmannen ett vidsträckt och tillfredsställande fält för omtankan, medan bränvinsbränningen med dess mångahanda anledningar till moraliskt förderf, lagbrott och olyckor, endast borttager hans tid och verksamhet ifrån dess hufvudsyfte. För jordbrukets framstegs skull, liksom för nationens lycka, är det derföre i högsta grad önskvärdt att bränvinsbränningen må af lagstiftningen, liksom i andra länder inskränkas. Troligen har ingen större olycka drabbat vårt tädernesland än när bränvinsbränningen började betraktas såsom en landtmannaoch så kallad husbehofs-näring, som förtjente att utvidgas. Man har anselt det nödigt att stifta lagar mot försäljning af starka gifter, hvilka genom deras missbruk döda kroppen; är det då ej vida mera skäl att inskränka tillverkning och försäljning af ett ämne, som icke verkar nyttigt för kroppen vid äfven ett varsamt fortsatt bruk, men som missbrukadt dödar både kropp och själ? Den hos oss rådande sFoysförstörelsen, som på slätterna redan synbart förminskar våra åkerfälts bördighet, och våra ofta öfverklagade stängselförfattningar, hafva nyligen åter varit föremål för sakrika afhandlingar och offentliga diskussioner. Det enkla lagbudet att det är hvarje kreatursegares skyldighet att vårda sina kreatur, äfven då de gå ute på bete, och ansvara för den skada de göra å andras egor, har länge varit antagen i andra länder, hvilka derunder lyckligt förkofrat både landtbruk och boskapsskötsel. Bristen på skickliga jordbruksarbetare öfverklagas visserligen ännu med skäl. Om man likväl undanröjde de öfriga hindren för jordbruksnäringens framsteg, inskränkte bränvinstillverkning och försäljning inom behöriga gränsor, och borttogo de hinder för arbetarens trefnad, som uppkomma genom fördyrade lefnadsbehof, isynnerhet för hans beklädnad, så behöflig i ett nordiskt land; så kunde man hafva anledning hoppas att, med den uppmärksamhet som nu börjar att egnas åt skickligbeten hvarmed jordbruksarbetet förrättas, snart allt flera i detta afseende öfvade arbetare skulle bildas. Hos vår allmoge finnes onekligen mycken fallenhet för teknisk skicklighet i slöjderna, hvilken lätt bör kunna uppöfvas med hänseende till jordbruksarbeten; men det är först helt nyligen som man börjat inse behofvet af större färdighet uti desse, hvarom man länge synes hafva ansett att det vore temligen likgiltigt huru de verkstäldes. Att vinna den bändighet och öfning deri, som vid ett fullkomnadt åkerbruk nödvändigt påkallas såsom vilkor för dess genomförande, är dock ingalunda lättare att förvärfva än annan teknisk skicklighet, såsom vid smide, filning eller andra vanligare jernoch trädarbeten, helst arbetaren endast under halfva året kan sysselsättas med åkerbearbetningen. Likväl der noggrann uppmärksamhet fortfarande derpå riktas, blir man i tillfälle att erfara en önskvärd framgång härmed, förutsatt att den skicklige jordbruksarbetaren uppmuntras och betalas i förhållande till hans arbetes högre värde. Numera blir han vanligen snart bortkallad till en förtroendeplats att i dessa göromål leda andra, hvarvid hans vilkor betydligt förbättras. Det i sedvare tid icke utan goda skäl mycket klandrade stattorparesystemet har sin svåraste olägenhet deruti alt allt för många, hvilka sakna medel att kunna blifva jordtorpare, söka att kunna vinna sin utkomst såsom stattorpare, och bjudas derföre vilkor hvarpå de