kan sprida sina verkningar, äfvensåä inflyter ock undanrödjapdet af hinder för den allmänna bandelsrörelsen och för näringarne, i hvilken form än dessa blifvit vållade af förut gällande föreskrifter. Att allt för hastig öfvergång från principer, hvilka, om än oriktiga, dock länge blifvit följda, icke är önskvärd, bestrides sicke; men för detta felet torde vi icke hafva anledning att i sådana fall beskylla vår statshushållning. Den stora förändringen med Englands förr så höga spannmålstullar genomfördes dock på sex år efter förut inledda jemkningar. Numera kan man vil tryggt taga för gifvet, att vårt jordbruk och allt hvad vi derpå finna anledning att särskildt bekosta, såsom etatsmedel för undervisning deruti och för dyrbarare jordbruksförbättringar i allmänhet, genom vattenafledning, ängsvattning m. m, skola bära rikare frukter och hastigare fortgå till önskadt mål, i mån som förvärfvet i alla dess grenar underlättas, genom friare tillfälle för dess utveckling i alla riktningar, och allt efter som en jemnare fördelning af skattebördorna kan åstadkommas bland alla, hvilka åtnjuta de fördelar som genom dessa åsyftas och erhållas. Då jag sålunda sednast egnade någon uppmärksamhet åt de fördelar, som lofvas vårt landbruk genom utrikes vidtagna åtgärder, tordedet tillåtas mig att nu få sluta denna berättelse, såsom en fortsättning af den för förra året, med en kort betraktelse i ett ämne äfven af allmännare intresse, nemligan om hindren, hvilka förnämligast synas vara verkande att tillbakahälla värt åkerbruks framsteg, hvartill ock i år förekommer ökad anledning, sedan den sista i ailmänhet felslagna skörden hårdt drabbat denna näring, icke blott för ett år utan, genom de förminskade fodergrödorna, äfven måste verka menligt på de närmaste årens inkomster, så att året 1853 länge skall af jordbrukaren ihågkommas med bekymmer, då det utan tvifvel medtagit mången landtbrukares hela egentliga rörelsekapital och tvingar honom att genom nya lån kasta bördan af 1853 års missvext på de kommande åren. Så svårt kännes åtminstone inom denna ort ganska allmänt följderna af en missvext sådan som vi på många år icke upplefvat, och förlusterna nu äro så mycket mera kännbara, då talrika landtmän under sista åren börjat att snart sagdt täfla med hvarandra om att använda medel för jordförbättringar, afseende framtiden, och således just nu hade varit i behof af att börja skörda något af de derigenom förväntade fördelarne. En period har således inträffat, då det företrädesvis är önskvärdt att ökad uppmärksamhet måtte egnas deråt att underlätta jordbrukets bördor och undanrödja hinåren för dess utveckling. Väl erkännes allmännare jordbruksnäringens öfvervägande vigt i vårt land, der den vida större delen af befolkningen sysselsätter sig med och har nustan sina enda inkomster af åkerbruk. Detta erkännande har dock annu föga hunnit att blifva af praktiskt inflytande. Det motsäges väl icke hvarhelst det framställes, men har dock ej ännu hunnit göra sig rätt gällande i tillämpningen. Vi hafva en verksam Landtbruks-Akademi, som med sin uppmärksamhet följer jordbrukets framsteg i alla länder och hvarförutan vi skulle stått långt tillbaka; vi hafva under sednare åren erhållit läroverk för landthusbållningen, men sådane eller motsvarande fördelar hafva ju länge förut varit egnade åt andra näringsgrenar. Vi hafva nu äfven Landtbruksmöten oeh af Staten aslönade agronomer. Allt detta måste med största tacksamhet erkännas, men tillfället att råkas för öfverläggning har genom sammanboendet i städer städse varit lättare för andra näringsidkare, liksom ock tillgången på personer, hvilka kunna råda i fabriker ock dylika statsmanaanäringars fullkomnande, under det de kringspridt boende landtmannen mer än några andra varit och äro i behof att vinna upplysning om sitt yrkes framsteg i aflagsnare orter. Hade det varit praktiskt erkändt, att jordbruksnäringen förtjenar att beframjas, och således att befrias från stadganden hvilka inverka bämmande, så vore det vil icke möjligt att en del af de skatter, hvilka landtmannen erlägger, ännu skola utgöras icke i grannskapet der han br och vistas, utan på längre afstand derifrån, under förhållanden som oftast förorsaka stora besvärligheter och borttaga tid och omtanka från ett yrke, som påkallar haus bela uppmärksamhet. Hvad skulle man väl säga, om handlanden, fabrikanten eller handtverkaren, i stället för att få betala sina bidrag till Staten i penningar, så vidt möjligt till beloppet afpassade efter deras årliga inkomster, kunde blifva ålagde att föra en del af sin verksamhets produkter flere mil till den som deraf har sin inkomst, och sedan vore underkastad dennes omdöme om varans godhet och antaglighet? — Något så föga valbetankt bar väl icke i andra näriogsgrenar i nagot annat land kommit i fråga, och I likväl drabbar det än i dag den Svenska landtbrukaren. Sådane och andra dylika missförbållanden måste undanrödjas, om Sveriges resurser skola kunna utvecklas på ett sätt, som motsvarar dess industri och de naturförmåner hvilka blitvit oss förunnade. Alla som arbeta för jordbrukets och derigenom för hela landets framsteg, arbeta eljest emot allt för stora tillbakahållande hinder. Det har väl blifvit invändt, att jorden är köpt med sådane skatteåligganden och derefter betald. Men om hvem som helst ingått på ett gagnande företag, dervid stora hinder möta, hvilka dock kunna undanrödjas, är det icke då det allmännas pligt och egna intresse att tillse att så sker, och skall icke hvar och en som derpå kan hafva inflytande, vara beredd att dervid räcka en bjelpsam hand. Likväl är det just vårt jordbruk, som man i detta fall hittills så litet vårdat sig om, hvilket dock måste vidkännas största delen af allmänna utgifter och kostnaderna för Rikets försvar. Den säkraste borgen att detta försvar kan i behofvets stund ihärdigt utföras, blifver hos oss ett florerande jordbruk och tillgångar till följd deraf hos landtmannen, att biträda med de extra medlen, hvilka skola behöfvas derför, liksom med de deraf utan tvifvel föranledda ränteutgifter. Dessa betraktelser måste nödvändtgt genom deras öfvervägande inflytande ådraga sig främsta uppmärksamheten vid frågan om landtbrukets framsteg och hindren för detsammas framskridande, Mycket annat som rörer sättet för vårt landtbruks beskattning står dermed i närmaste sammanhang, men skulle här föra för — ST