— — — ra åsigter i de stora statsekon brånvinsbränning. tull, skatteväsende, arbetarens ställning m. m. Hr Nonnens åsigter äro i detta hänseende, såsom läsaren skall finna, och såsom man kunnat vänta al en man med hans rika erfarenhet, klara, upplysta omdöme och varma sinne, frisinnade, och han har ej tvekat, att på ett lugnt och värdigt, men icke mindre kraftigt sätt, uttala sin mening. Denna berättelse, af hvilken vi förskaffat oss en afskrift ifrån Skaraborgs läns hushållningssällskap, dit den äfven blifvit ingifven, synes oss således sörtjena den största uppmärksamhet. Serdeles skulle vi vilja anbefalla de många här uttalade sanningar till våra lagstiftande makters begrundning och behjertande. Utrymmet medgifver oss ej att af hr Nonnens berättelse meddela i sin helhet annat än det som rörer de allmänna frågorna. Det öfriga måste sammanfattas i en hastig resymå. Efter att ha nämnt, det antalet af lärjungar som utgått omiska frågorna, ifrån Degebergs landtbruksläroverk under de 20 år detta läroverk fortgått, utgjort 239, hvilket sammanlagdt med elevernas antal, 187, utgör en summa af 426 personer, som vid Degeberg emottagit undervisning, framhåller hr Nonnen de förtjenster, som Institutets och Landtbruksskolans styrelse inlagt om läroverket. Dessa förtjenster äro, att de med oväld och grannlagenhet vakat öfver läroverket. och icke onödigtvis inblandat sig i detaljerDa af dess styrelse, utan med förtroende öfverlemnat dessa åt föreståndaren. Härefter omtalas resultaterna af förl. års skörd, hvilken, sådan man känner, varit på hela denna ort särdeles ofördelaktig. Af sädesarterna lemnade vid Degeberg blott kornet, isynnerhet på grunddikad jord, en tillfredsställande afkastning, och rotfrukternas framgång en i hög grad glädjande, så att en skörd af 5,400 tun nor rofvor och kålrötter erhölls å 27 tunnland och 6 kappland, samt 620 tunnor potates på 10 tunnland 6 kappland. Hr Nonnen genomgår utförligt orsakerna till förflutna årets missväxt å säd och gräs, och beskrifver sedermera hela proceduren för rofkulturen vid Degeberg, en beskrifning, som är af stort intreste och hvilken vi derföre skola söka framdeles meddela i sin helhet. Efter att hafva redogjort för sina förbättringar å åbyggnad m. m. vid Degeberg, kommer hr Nonnen till de allmänna frågorna, dervid han yttrar följande: De samhällsinrättningar, hvilka underlätta eller betunga jordbruket, hafva ett så stort inflytande på sjelfva yrkets framgång, och således äfven på den landtbruksundervisning som numera i Sverige är lyckligen börjad, att det är omöjligt att yttra sig öfver jordbrukets teckniska framsteg och den derom meddelade undervisningens behof och detaljer, utan att stundom tillika vidröra de allmänna förhållanden, som derpå inverka. I min sista berättelse antydde jag sålunda de gynnsamma utsigter, som öppna sig för vår jordbruksnärings framtid genom Englands friare handelssystem, i mån som vi genom förbättrade kommunikationer alltmera kunna draga fördel af hvarje lofvande konjunktur för våra produkters afsättning, och allt eftersom vår produktion småningom ökas. Alla dessa ljusare förhoppningar qvarstå oförminskade, ja de öka sig, då det ena landet efter det andra klarare inser fördelarne, som England skördar af handelsfriheten, och beträder samma bana, hvarpå vi sett åtskilliga glädjande exempel, sednast från Frankrikes sida, hvarifrån Regeringen nu utsänder ombud till England att på stället vinna detaljkännedom om frihandelns lyckliga verkningar och den förenklade tulladministrationen. Önskligt vore att äfven Sverige måtte utsända kompetente personer i samma ändamål, ty i Sverige äro ju prohibitivprinciperna ännu mera gällande un i något annat land i Europa. Dessa hafva liksom många andra åsigter haft sin tid; men efter hvad erfarenheten nu sednare ådagalagt torde det väl få medgifvas, att de icke bvilat på en sann och naturenlig grund, en grund som icke ostraffadt öfverträdes. Jordens alster, och hvad uppfinningsförmågan åstadkommit att öka deras nytta och användbarhet, äro ju menniskan gifna, att deraf njuta allt hvad hon genom ärligt arbete kan förvärsva. Då man fördyrar och försvårar åtkomligheten af beklädnadsoch födoämnen, verktyg och rudimaterier, ökas derigenom fattigdomen, konsumentens förmåga att bereda afsättning försvåras, och alla näringarne lida deraf i sin tur, mera än något förment skydd möjligen i längden kan ersitta. Så länge vi bibehålla våra höga tullsatser är det högeligen att befara, att vi endast ofullständigt kunna draga nytta af den handelsfrihet, hvaraf England nu skördar så uppenbara fördelar, att det ådrager sig hela Europas och Amerikas uppmärksamhet. Intet af de lidanden, hvarmed man trudde England vara botadt, synes hafva gått i fullbordan, ty hvarest banden på främmande konkurrens i hvarje hänseende blifvit borttagne, utom i främmande sapritdryckers införsel, derå ock afgiften på den inhemska tillverkningen nyligen ir stegrad, der har industrien banat sig nya och mera inkomstgifvande källor för förvärfvet, och det förut så höga jordvärdet, som mången ansåg mest hotadt, har enligt erfarnes försikran under de sednaste åren stigit med en tredjedel. Likväl äro ju de allmänna lagarne, hvilka inverka på utvecklingen af hvarje lands industri, lika. De äro enkla och blifva nu småningom allt mera erkända; de äro beroende på tillfället för hvarje samhällsmedlem att kunna törsörja sig ärligt, utan andra hinder än dem, hvilka afgifterna för statens bestånd och kommunens folkuppfostran, hälsovård m. m. måste ålägga; de bero tillika synnerligen på den lättbet hvarmed handeln kan anskaffa produkterna der de billigast erhållas, och föra dem dit der de bäst betalas. Begäret att genom skydd och särskilta föreskrifter leda hvarje näring till en förment lyckligare utveckling. för