Styckegods. En middag per telegras. Uti en i Frankfurt am Main utkommande tidning läses följande: Vid vägen mellan Frankfurt am Main och Bockenheim står en villa, hvari för närvarande bor en Krösus, som nyligen bosatt sig härstädes och om hvars omätliga rikedomar samt sättet huru han erhallit dessa, berättas nästan fabelaktiga historier. Det säkra är att han heter Lehmkuhl, har fordom varit köpman i Trinidad på Cuba och är eller tills helt nyligen varit sysselsatt med rederi samt intressent i bolaget för ångfartygsresorna mellan Bremen och Newyork. Denne, här helt och hållet obekante man, hyste den lifliga önskan att få deltaga i den förnäma Frankfurter-verldens sällskapsnöjen och njutningar. För uppnåendet häraf valde han ett lika originellt som uppseende väckande medel. Han begagnade sig af elektriska magnetismen och ångan, uppsatte, i samråd med franska kejsarens leverantörer, Potel Chambot i Paris, per telegraf en matsedel, inviterade samtliga Rothschildarne och den härvarande millionär-aristokratien till en tarflig middag. Trenne kockar och två uppassare ilade på jernvägen från Paris hit och medförde hela måltiden jemte servis. Om man betänker hvilka medel som blifvit använda för beställandet och anordnandet af denna måltid, så skall man förgäfves leta efter något motsvarande i gastronomiens annaler från äldre eller nyare tider. Oerhörda summor förslösades, hvilka helt säkert kunnat bättre användas. Ensamt telegrafdepescherna fram och åter skola hafva kostat 900 francs (1 francs circa 24 sk. bko). Bland annat serverades 200 stycken sparris å 3 francs stycket samt päron, hvilka kostat 15 francs hvardera. Af produkter på stället begagnades intet vidare än — 20 ty. oxkått. Denna middag utgör för närvarande allmänna samtalsämnet i Frankfurt am Main.