Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 mars 1854, sida 2

MO MUM 1184411424G4uD -(41444K 42 4 Derby enahanda srågor för ministrarna, som DIsraelis i underhuset och lord Aberdeens svar öfverensstämde i det väsentliga alldeles med lord John Russels. Hvad särskilt beträffar det memorandum från 1844, som upptager innehållet af de samtal, vid hvilka lord Aberdeen sjelf varit närvarande, förklarade bemälte minister, att han icke sett denna handling på 10 år och derför icke för ögonblicket kunde afgöra om den egnade sig åt offentligheten. I hvarje fall är det dock att antaga, att den icke står i nära beröring till de nu förevarande stridsfrägorna. Markisen af Clanricarde ville alls icke medgifva detta, fordrade sastmer enträget att icke blott korrespondensen från i fjol, i hvilken bland annat enligt berättelser, cirkulerande i diplomatiska kretsar, skulle förekom ma en förklaring af czaren, att han förr förlorar sin sista soldat och sin sista rubelän uppger sina anspråk på Turkiet, utan äfven memorandum från 1844 skulle framläggas, isynnerhet som ryktet ville veta, att engelska regeringen då fört ett helt annat språk i turkiska frågan än nu, En längre strid uppstod i anledning af den frågan, huruTimes åtkomI mit de upplysningar den meddelat om regeringens svar på Rysslands delningsförsiag. Lord Aberdeen hade förklarat, att han ingenting kände till den saken, att han icke står i någon hvarken direkt eller inderikt förbindelse med Times, ja, att han ej ens läst den ifrågavar nde artikeln, men att han fått höra, att en al förre utrikesministern lord Malmesbury i utrikesdepatementet anställd, men numera derifrån entledigad sekreterare förrådt sin pligt geI nom meddelandet af hemliga handlingar till tidningarne. Detta yttrande satte lord Malmesbury i eld och lågor och han yrkade med häftighet att Aberdeen skulle nämna den skyldiges namn. Detta vägrade dock A., och då, oaktadt upprepade uppmaningar af lorderna Derby, Grey och Malmesbury ingen vidare upplysning erhölls, lät man saken t. v. anstå. I påföljande dagens möte upptogs den imellertid åter af lord Malmesbury, som förklarade att utgifvaren af Times försäkrat honom att den af Aberdeen påpekade sekreteraren ej meddelat ifrågavarande korrespondens. Aberdeen svarade att han blott sagt, att det var sannolikt, icke att det var säkert, att Times fått hemligheten af denne herre. Säkert var, att från flera håll sagts honom, att denne her re i sällskap omtalat den hemliga korrespondensen med Ryssland och dess meddelande till Times. Malmesbury var alls icke belåten med denna förklaring och sökte att beslå Aberdeen med tvetalan. Denna strid, som hotade att urarta till ett ömkligt käbbel, afbröts emellertid derigenom, att huset skred till behandling af ärendet för dagen. Times af d. 14 egnar denna sak en längre, särdeles väl och fiffigt skrifven, ledande artikel, i hvilken förklaras, att den icke står i någon förbindelse hvarken med Aberdeen eller den utpekade sekreteraren och att den redan för längre tid sedan på hederligt vis (såsom af dess anspelningar vill synas af någon kunskapare i utlandet) erhållit de upplysningar som den meddelat, men hittills icke publicerat dem, emedan statens intresse möjligtvis deraf kunnat lida någon skada, ett betänkande, hvilket undanröjts genom det utmanande i artikeln uti J. de St. Petersbourg. Förklaringen i afseende på lord Aberdeen lyder ordagrant som följer: Denna tidning har aldrig varit och vi hoppas skall aldrig blifva någon ministers tidning, och vi sätta vårt eget oberoende högre än det största bevis på förtroende, som kunde skänkas oss af någon af kronans rådgifvare; men med hänseende till lord Aberdeen, upprepa vi icke blott hans förklaring, att vår artikel i lördagsnumret var skrifven utan något hemligt förstånd med honom, eller någon annan medlem af regeringen; utan vi förklara äfven på det bestämdaste, att den förbindelse, i hvilken vi understundom kunna hafva stått med lord Aberdeen, icke i något hänseende åtskiljer sig från det förhållande, som i mera än ett halft århundrade existerat mellan oss och de olika män, som tagit del i detta lands offentliga angelagenheter. En korrespondent till en tysk tidning påstår sig imellertid ur de båsta och säkraste källor hafva inhemtat bestämd kännedom dorom, att, oaktadt Aberdeen och Times förneka all förbindelse med hvarandra, berörde tidning likafullt i flera år uti frågor rörande den utländska politiken, fått sina ingifvelser af denne statsman.