Utrikes Ny heter. ENGLAND. Lord John Russels skarpa tal i underhuset d. 17 Febr. emot ryska politiken framkallade i J. de St. Petersbourg af d. 2 dennes en artikel, som ledt till ganska intressanta resultater. Den ryska hoftidningen visar mycken förtrytelse öfver de utfall och beskyllningar lord John Russel tillåtit sig emot Rysslands politik och söker ådagalagga deras obesogenhet. Lord John Russel hade beskyllat Ryssland för att hafva drifvit en falsk och oärlig politik. Denna beskyllning bemöter I. de St. Pet. med det påståendet, att ingen politik kunnat vara mera öppen och ärlig än den Ryssland iakttagit emot England. Till bevis härför anföres, att kejsaren, som, tillfölje af flera anledningar, måste frukta Turkiska rikets plötsliga fall, före Mentschikosss sändning, af egen drift inledt en korrespondens med drottningen af England och hennes ministrar för att förvissa sig om de delade dessa farhågor. Kejsaren (heter det i artikeln) ville framför allt genom en öppen förutgående öfverenskommelse undanrödja hvarje tvistefrö emellan England och sig. Det syntes H. M. vara af högsta vigt att komma till en fullständig öfverensstämmelse i åsigter med denna regering. Fördenskull lät kejsaren, genom engelska sändebudet i S:t Petersburg, meddela drottningen de aningar han hade om de faror som i Turkiet syntes förr eller senare böra hota allmänna jemnvigten. Han utbad sig af hennes Storb. M:t ett innerligt och förtroligt utbyte af meningar härom. Iill följe hära! uppstod emellan de nuvarande engelska ministrarne och kejserliga kabinettet en brefvexling, hvilken bar prägeln af en vänskaplig karakter. Det är oss ej tillåtet att offentliggöra icke-officiella handlingar, hvilkas