Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 mars 1854, sida 1

ALVINA. En slägtsägen af Nepomuk. (Forts. fr. N:o 68) — Stackars min lilla flicka, jag ser att du verkligen är ... — Jag stod qvar en timma väl, så att jag. för alltid inpreglade dessa sköna anletsdrag i mitt minne, men sedan försvann det, och jag har aldrig mera återsett det, fastän jag ofta riktat tuben åt samma berg sshöjd. Det var just på största höjden der på andra sidan sjön. — Då var det troligtvis en engel, Alvina lilla, svarade modren småleende, och så högt får du ännu icke lyfta dina tankar. Nej, mamma, det var icke en englasyn, ty ofvan på de ljusa lockarna, som glimmade som solstrålar, satt det en liten ossicersmössa med gul kokard. — Nå gudskelof, då var det åtminstone en svensk knekt, men hvad kunde han ha att göra på den höga klinten? — Ja, det begriper jag icke. Och det är honom du tänker på?