Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 mars 1854, sida 1

svärfar der hade dött. De som innehaft egendomen efter honom hade begagnat dem till förvaringsrum. De ansågos bäst passande för den blinde emedan de lågo åt norra sidan, hade mycket små fönster och kunde göras så mörka som helst. Annu fanns likväl den stora eksängen qvar, som ett minne från fordna tider. I denna säng låg nu den blinde. Hans stilla, tysta väsende och verkligen fina sätt å ena sidan och fru Ulrikas, Alvinas och Annas kärleksfulla hjertan å andra sidan, förvandlade slutligen nådehjonet till en medlem af familjen; han kom och gick huru han behagade, vanligen syntes han icke förr än om qvallarne, då stod han merändels vid kakelugnen på blygsamt afstånd från de öfriga, med nedlutad panna och sänkta ögonlock. Anna, som i början hade varit mycket obenägen emot honom, hade småningom förändrat sig så mycket att hon nu var hans bästa vän och ledde honom ofta. Då notarien icke kunde utverka något bestamdare svar på sitt frieri, men ändock icke alldeles afvisades, och icke fick veta någonting om Alvinas hemliga böjelse till en okänd, som modren ansåg för en drömbild, så förklarade han sig helt ödmjukt nöjd med allt hvad Alvina ville och önskade, och hoppades på framtiden. Alla menniskor tyckte att han visade sig sem