Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1854, sida 1

. ryser blott jag tänker på att så honom till min man. Jag erkänner att jag handlar orätt, och Jag fruktar att bedröfva honom med ett afslag. — Nå, hvad har du emot honom? — Ingenting, men mamma, skratta icke åt mig, säg icke alt jag är romanläserska jag är kär i en — annan. — Nå, men hvem i alla tider kan det vara? Baronen? — Nej, Gudskelof. — Doktorn? — Annu mindre. — Nå så sag då hvem, gråt icke, du sår ju sölja din böjelse! — Men jag fruktar att det strider emot min heder, jag fruktar att notarien ansett den välvilja jag visat honom såsom en uppmuntran, och dock är det icke han som gjort mitt hjerta gladt när jag smålett mot honom utan en helt annan. — Nå, men hvilken? Hvad heter då det underdjuret, som ändtligen förtjusat dig, som aldrig kunde bli förtjust i en karl? Io, jo, stunden har kommit. Men hvad heter han? — Ja, den som det visste. — En obekant? Det var fasligt romantiskt. Men du har ju icke varit ute i verlden?