Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1854, sida 1

ALVIN4. En slägtsägen af Nepomuk. (Forts. fr. N:o 67.) 12 Kapitlet. Engelen med offieerskokard. Fru Ulrika meddelade sig åt Alvina om hans önskningar. Alvina rodnade mer än vanligt, kastade sig i hennes armar och grät häftigt. Först efter en stund sansade hon sig och sade: — Ack, goda mamma, jag erkänner sjelf att jag är en toka, att jag har orätt. Jag tyckte i början aldeles icke om notarien och skulle, om jag då blifvit tillfrågad, svarat ett nej, utan betänkande. Men nu är det helt annorlunda. Först och främst känner jag att jag, liksom mamma, gjort honom orätt, hyst mindre fördelaktiga tankar om honom än han förtjenar; dertill kommer att han nu visat oss så mycken tillgifvenhet, samt slutligen ådagalagt att han är en man med hjerta i bröstet. Men oaktadt allt detta är jag så oförståndig, att jag