Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1854, sida 2

Vigtigt prejudikat. Kongl. Maj:ts utslag uppå de besvär destillatorn och handl. C. E. Svalander i underdånighet anfört deröfver, att, sedan poliskammaren i Götheborg, hvarest polissiskalen, v. häradshöfd. H. Hansson den 31 Jan. 1853 väckt åtal emot klaganden för otillåten försäljning af starka drycker under loppet af nästförutgångne vecka, genom utslag den 7 påföljde Februari, enär klaganden, som den 11 förstnämnde månad blifvit fälld till ansvar för tredje resan olaga handel med starka drycker, men derför ej erlagt plikten, erkänt sig hafva, under den tid, förevarande åtal afsåg, å söknedagar föryttrat punsch i mindre mått än en hel kanna, och sådan vara hörde till de brände eller destillerade ineller utländska spirituösa drycker, som icke finge säljas i så ringa belopp af andre än dem, som dertill hade särskild rättighet, deraf klaganden icke vore innehafvare, funnit, med åberopande af 45, 56 och 64 i förordningen den 10 Oktober 1851, skäligt döma klaganden att ånyo, för tredje resan olaga handel med starka drycker, böta fyratio rdr banko, så har Kgl. Maj:ts och rikets Götha hofrätt, der klaganden sig besvärat, i utslag den 1 April 1853, poliskammarens beslut fastställt; deruti ändring är vorden i underdånighet sökt; hvarölver v. häradshöfd. Hansson sig i underdånighet förklarat; med Kongl. Maj:ts högste domstol beslutit. Gisvet Stockholms slott den 15 Februari 1854. Kongl. Maj:t har i nåder låtit sig föredragas dessa underdåniga besvär, och som, enligt 2 1 1846 års handelsordning, en hvar, som i någon stad vunnit burskap å idkande af handel, är berättigad att, under iakttagande af den i lag föreskrifna skillnad emellan grossoch minuthandel, der burskap endast å endera vunnits, inom staden dri!ven handel med alla slags inhemska och lofligen införda utländska varor, i hvad myckenhet som helst, utan andra undantag eller inskränkningar, än som för allmänhetens betryggande i afseende å behandlingen af krut, gifter eller andra vådliga ämnen samt angående försäljning af apotheksvaror och bränvin särskildt finnas stadgade; alltså och då, vid jemförelse häraf med de flera, såväl före som efter nämnde handelsordning utfärdade förordningar om tillverkning och försäljning af brän in, föreskriften i 56 af förordningen den 10 Oktober 1851, och hvad om utminutering af bränvin är stadgadt, jemväl skall gälla om andra brända eller destillerade ineller utländska spirituösa drycker, icke kan anses, utan en uttryckligen derom gifven bestämmelse, hafva afsett någon inskränkning eller förändring i den åt burskaps egande handlande genom handelsordningen medgifna rättighet alt med dylika dryckesvaror drifva handel i hvad myckenhet som helst, så länge rättigheten icke, emot förbudet i 42 F af 1851 ärs förutnämnde förordning, missbrukas för spirituösa dryckers försäljning till förtäring på stället, finner Kgl. Maj:t hvad i detta mål blifvit klaganden till last fördt icke kunna till någon ansvarspasöljd föranleda, och pröfvar förty skäligt att, med ändring af såväl hofrättens som poliskammarens derom meddelade beslut, klaganden från åtalet befria. Det vederbörande till underdänig esterrättelse länder. Under Kongl Maj:ts sekret. TT: I A