Den 21 Mars. Erkännandet af vår neutralitet, som för få veckor tillbaka skulle hafva blifvit helsad med stort jubel, har nu emottagits öfverhufvudtaget ganska trankilt, men eljest med blandade känslor. Det lider intet tvifvel, att icke den krigiska sinnesstämningen i England och de utsigter, som nu äro för handen, att den ryska örnens vingar skola blifva en smula stäckade, äfven litet upp upptändt den gamla nordiska stridslusten. Vi hafva sett England, oaktadt sina ofantligt mäktiga handelsoch näringsintressen, som tala för freden, under enthusiasm gripa till vapen, och detta oaktadt England, trygg på sina öar och herrskarinna öfver hafven, haft mindre anledning än någon annan makt, att frukta af Rysslands utvidgning; vi hafva fått väckelse derom att det gisves högre intressen i verlden än blott handelns och näringarnes ögonblickliga fördel; vi kunna derjemte ej undgå att inse, att det förestående kriget, sådant det nu gestaltat sig, kunde för Sverige medföra ofantliga fördelar, derest vi ej vore bundne af några neutralitetsförklaringar. Allt detta har gjort, att mången som förut varit mycket gynnsamt stämd för neutraliteten, numera kanske ej ogerna sett, om densamma aldrig blifvit af Ryssland erkänd, hvarigenom vi kommit att sluta oss till de makter, som icke blott representera civilisationen, friheten och framåtskridandet, och som derföre äga alJa våra sympathier, utan hvilka äfven, otvifvelaktigt, på sina sköldar bära segern och dess lön. Äsven i vår stad, hvarest de merkantila intressena dock äro så öfvervägande, hafva således, för att tala med Petre, omständigheterna högst väsentligt förändrat sig. — AW Gu-—