Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1854, sida 1

du mat. Ingen sär gå hungrig srån Stora Ekeby. Med sin vanliga ifver att aldrig uppskjuta någonting, allraminst en god handling, anordnade fru Ulrika allt, och den blinde befann sig snart i sin nya trefliga boning. Notarien började bli orolig för att doktorn skulle lyckas, om denne icke kunde sticka ut honom hos Alvina, kunde han kanske genom en lyckad kur vinna familjens aktning och till slut fara af med Sophias hundratusen. Likväl lugnade han sig något då han en dag hörde huru föga Sophia deltog uti den blindes lidande. Den blinde hade medgifvit att han förr sett väl, men blifvit blind genom en sjukdom, som han bekände att han ådragit sig genom ett öfverdådigt lefverne. — Då är han ju blind för sina synders skull! sade Sophia phariseisk, stolt, och hvad behöfver man då göra sig så mycket besvär med honom. — Han är, såsom alla sina likar, sade den fromma Anna, blind, derföre att Guds rike skall på honom uppenbaras, det vill säga att Guds kärlek skall tvinga oss alla som se, att dra försorg om dem. Det är blott för att gifva oss seende tillfälle att visa vår tacksamhet emot Gud, och för att lära oss att värdera en