Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1854, sida 1

— ——— — skassa in honom på något ställe, der han kan ha underhåll för lifstiden. — Du har rätt, Alvina, jag går in derpä. Gud bevara allas våra ögon, jag har ännu icke visat vår Herre någon tacksamhet för det jag ser så bra ännu — —, sastan jag gråtit så mycket i ungdomen, tillade hon inom sig sjelf. Mannen skälfde nu mera än förut, hans anletsdrag sammandrogo sig nästan krampaktigt, det syntes att en häftig känsla arbetade inom hans bröst och att han bemodade sig att återhålla den. — År det er dotter? frågade fru Ulrika, som såg forskande på flickan, hvilken kunde vara ungefär tolf år. Mannen tycktes tveka en stund, sedan svarade han: det är en aflägsen slägtinge, hvars fattiga mor lånat henne åt mig på en tid. — Vill du stanna qvar här och lära dig arbeta? frågade fru Ulrika, eller vill du återvända till din mor? — Jag går nog hem till mamma igen, svarade flickan, som sörskräcktes för det ordet arbeta. — Kan din mor föda dig? — Åhja! annars får jag i socknen. — Nåh, jag vill icke tvinga dig; du har din fria vilja, men gå nu in i köket der så får