Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1854, sida 1

god synförmäga, som Gud låter några födas I eller blifva blinda. Anna tillbragte ofta långa stunder ensam med den blinde. Hon läste bibeln för honom, hon ville bota hans andeliga blindhet. Några veckor gingo åter, den blinde sköttes med all omsorg, var mycket lugn och beskedlig, var särdeles nöjd med sin belägenhet, men ville ännu icke låta operera sig. Hela huset besökte honom dagligen, rummet hölls väl skumt, men der var ändå trefligt, och han sörmärktes vara en man som icke allenast hade bildning, utan han hade äfven rest mycket, samt varit i Amerika. Rånaren hördes icke af, fru Ulrika lät notarien inställa alla efterspaningar efter honom; i händelse han skulle vara den för hvilken han utgaf sig, så ville hon naturligtvis icke medverka till hans fängslande, och hon var öfvertygad att han i sådant fall nog till slut ändå skulle låta höra af sig. Var han deremot en fremmande, så förlät hon honom, ty han hade ju ändå genom sitt uppträdande återskaffat Anna hörseln. Slutligen ryckte notarien fram med sin anhållan om Alvinas hand, nemligen hos fru Ulrika. Hon hade för hvarje dag fått bättre tankar om honom, han hade nu afslutat alla hennes affärer till hennes största belåtenhet