Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1854, sida 2

—— ——————————— 0cu ————————— snyggt klädd, ehuru hans kläder måste hafva förut tillhört en vida mindre person, ty sjelf var han ursprungligen groflemmad. Han lutade ned hufvudet mot marken med ödmjuk min, men tiggarflickan som följde honom såg ikring sig med vild djerfhet. — Nå, sade notarien, med en öfvermodig blick, här är det ett ypperligt tillfälle för doktor Sabin att göra en underkur. Återgif den der stackarn sin syn, och jag skall beundra doktorn som en Bjerken! — Det är mycket sällsynt, svarade doktorn undvikande, men icke det minsta brydd, att fullkomlig blindhet kan botas; dock finnas fall, och jag har sjelf haft den lyckan att bota några. — Nådig herre! suckade mannen, jag är så olycklig, jag kan icke botas, de ha försökt på mig alla lärda doktorer i Stockholm. Doktorn steg opp, med en hemlighetsfull min, undersökte mannens ögon, och denne lät honom lyfta och sänka på ögonlocken huru han behagade. Ändtligen, efter mycket besinnande, sade doktorn: det finnes en möjlighet! — Nå, Gudskelof! utropade på en gång fru Ulrika och Alvina, men både Sophia och Anna tego. (Forts.)