Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1854, sida 1

AÅLVINAÄ. En slägtsägen af Nepomuk. (Forts. fr. N:o 65.) Doktor Sabin hade redan straxt vid det ohyggliga uppträdet fått höra att bofven kallat Alvina sin dotter. Detta förändrade helt och hållet hans tinkar. År detta hennes far, och detta är nog troligt, emedan gumman synes så förlägen när man talar derom, så är flickan icke något godt parti; så länge modren har hand om affärerna är allt i behåll, men uppträder nu den der gunstig herrn, så kommer han antingen att regera i huset, och då är fan lös, eller också kommer han att kosta så orimligt att det blir förlust på den asflärn att ta hans dotter. Ruskigt är det också att ha en tjuf till svärfader. Ergo slår jag den högmodiga unga slynan ur hågen och lägger an på mamsell Sophia allenast. Hon är oberoende. Mamsell Sophia hade numera icke ögon för någon annan än doktorn, han hade ju räddat hennes lif; när de andra tänkt blott