Iarikes Nyheter. Götheborg. pProfresan med ångfartyget Halland, om hvilken några ord nämndes i gårdagsbladet, var i mer än ett hänseende särdeles angenam och af intresse. På inbjudning af sartygets redare medföljde omkring 60 a 70 personer, herrar och fruntimmer, på denna profresa. som var ämnad att blifva en tur utåt Vingasand, hvarest man visste den engelska fregatten Euryalus låg för ankar. Vädret var obeskrifligt vackert; solen sken, vatten ytan låg lugn som en spegel och luften var mild som under en dag i Maj. Lägg dertill ett vackert och snabbgående fartyg, en skicklig och human befälhafvare (kapten Windahl), samt ett animeradt sällskap, och man föreställer sig lätt att färden var en verklig lusttur. Vid ankomsten till den engelska fregatten lade man bi och engelske konsuln, hr Engström, som medföljde på Halland, framställde till den engelske befälhafvaren, kapt. Ramsay, det svenska sällskapets önskan att få gå ombord på fregatten. Kapten Ramsay kunde ej bifalla denna begäran, förrän han emottagit ordres af den förman, hvilken han upplyste var i antågande. Under tiden hade man observerat trenne ångare vid horizonten, hvilka tydligen voro engelska krigsskepp. Uppfyllande sällskapets lifliga önskningar läto de närvarande redarne och besalhafvaren å ÅHalland fartyget styra till sjöss emot de annalkande främlingarne. Utkommen till Winga fann man der liggande för ankar en nyss anländ engelsk fregatt, af ungesar samma storlek som Euryalos. Resan fortsattes och sedan sällskapet under tiden artigt blifvit undsagnadt med en god frukost, mötte man om — kring kl. 1 de tre engelska fartygen. I sällskap med dessa anträddes nu återresan, och då den korvett, som förde chefen för denna eskader, contre-amiral Plumridge, lagt till ett stycke innanför Winga, gingo konsul Engström och kapt. Windahl ombord på densamma. Under tiden låg Halland tätt intill det engelska krigsfartyget, hvarunder passagerarne sagnade sig åt att betrakta fartyget, med dess välklädda besättning, hvaraf en del, tätt sammanpackad i kanongluggarne, lika nyfiket betraktade det svenska sällskapet. Sedan visiten var slutad, tog man afsked af de engelska vännerna med hel salut och lisliga -hurrarop, hvilka besvarades från korvettens sida dermed att en del af besättningen mannade rå, under hurrande och viftande med hattarne. — Konsul Engström medförde från sitt besök den underrättelsen, att 17 engelska fartyg väntades såsom i går afton, bland hvilka Duke of Wellington med amiral Napier, som här skulle samla sin eskader. Under hemresan ventilerades å Halland lisligt ifrågan om att inbjuda de engelska ofsicerarne till en fest i Götheborg, i hvilket hänseende man enhälligt ansåg en bal skola vara det lämpligaste, till dess man erinrade sig den unge arffurstens död, hvilken med allt skäl ansågs utgöra ett hinder för en sådan tillställning. I dess ställe öfverenskoms om någon mera enskilt inbjudning till en middag om Måndag, i händelse den engelska flottan då ännu skulle ligga qvar. Emellertid var man rätt bedröfvad, att ej kunna få på ett någorlunda värdigt sätt visa sina sympathier