Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1854, sida 1

ALVINA. En slägtsägen af Nepomuk. (Forts. fr. N:o 64.) I detsamma framstörtade notarien, ehuru alldeles obeväpnad sprang han med en förvånande djerfhet på röfvaren och ryckte den skälfvande Alvina ifrån honom. Mannen svor en grof ed, men gjorde besynnerligtvis intet motstånd, ehuru han tycktes med en käpp kunnat tillintetgöra den lilla spensliga notarien, utan hoppade i ökan, stötte från land och rodde hastigt bort. Alvina var räddad, låg ännu i notariens famn, han var hennes lycklige och stolte räddare. I detsamma anlände äfven doktorn med en förundrad uppsyn, han hade kommit från motsatt håll med notarien, och mött den springande baronen, som blott skrikit honom i örat: hennes far är en röfvare, som velat mörda mig! Doktorn tog genast opp en lansett, föll på knä och slog opp ådern på moster Sophie.