Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1854, sida 1

10 Kapitlet. Notarien ensam herre på täppan. Ingenting hade blifvit afgjordt emellan baronen och Alvina, hans bref afbröt naturligtvis all vidare tanke på någon ömmare förbindelse dem emellan, men detta syntes icke bekomma Alvina det ringaste; hon fortfor att emellanåt vara tankfull och drömmande, men var aldrig nedslagen, utan tycktes njuta af en inre lycka, som hon icke meddelade ens åt sin moder. Röfvarens tilltag och påstående att han var Alvinas fader väckte mycken uppståndelse på Stora Ekeby och gjorde en stor frontförändring i de flestas ställning och åsigter. Fru Ulrika visste icke hvad hon skulle tänka. Hon hade aldrig fått någon säker underrättelse om sin mans död; det var möjligt att han ännu lefde, och att han på de många åren sjunkit djupt. Väl hade hon aldrig ansett honom kunna blifva en brottsling, ty hon hade lärt känna honom som god och ädel, men mycket svag, och hon visste af erfarenheten att svaga menniskor ofta kunna falla djupare i sedligt hänseende, åtminstone kunna tillfälligtvis hänföras till samre handlingar, än sådana hvilka äro mindre naturligt godsinnade, och