Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1854, sida 1

Der hemma mötte dem fru Ulrika förskräckt på trappan; baronen hade hemkommit för en god stund sedan, talat oredigt om att han blisvit ihjälslagen af en karl som röfvat bort Alvina, och att han sjelf genast måste resa Sin väg för att anmäla rånet hos landshöfdingen, samt bedt henne skicka ut folk. Derefter hade han i hast packat ihop sina saker, begärt ett åkdon och rest bort, utan att hon hvarken velat eller kunnat hindra det; han hade förefallit henne nästan förryckt af skrämsel! Det var skrämsel, det var blygsel öfver sin feghet, dels ock, kanske till större delen hans föreställning om att få en så ohygglig svärfader, som påskyndade hans flykt. Kort efter hans afresa erhöll fru Ulrika ett mycket artigt men mycket kallt bref ifrån honom, hvari han tackade för den angenäma vistelsen på Stora Ekeby och hoppades att någon annan gång, i framtiden, åter få det nöjet och den äran att besöka sina kära slägtingar; för närvarande var han sinnad att resa utomlands ett par år.