Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1854, sida 3

och grann, och jag är så lursvig, men vänta, det skall bli annorlunda, antingen skall jag bli grann som du, eller du trasig som jag. Nu skall du följa mig till mitt hus, der borta på andra sidan sjön. — Er? det är icke möjligt att ni kan vara min far, svarade Alvina. — Ha, ha, ha! hvarföre icke det? — Hvad säger han? frågade Anna oroligt. — Jag är din svåger! skrek han i hennes öra. Hon såg på honom forskande med sina skarpa ljusa ögon. — Det ljuger ni! svarade hon lugnt. Min svåger är död. — Ha, ha, ha! Du har flera svågrar, min gumma lilla. Och härmed slog den ohygglige sin arm omkring Alvina, lyfte henne som ett barn och sprang till vattnet der en ökstock låg emellan alarna. Hjelp, hjelp! ropade nu moster Anna och grep karlen i rocken, men han ryckte sig lös med förlusten af halfva sitt skört. (Forts.)