Då man inträder från Dulvich-sidan genom den ste ra ingången i mellersta korset, ligga Niniveh-salarne till venster. I dessa salar får man icke endast se åtskilliga afgjutningar efter de basreliefer, hvarpå vi få betrakta konungar hvilka lefde när bibeln uppskrefs, icke endast afbildningar af samma bevingade tjurar, och lejon, som Senacheribs mantel vidrörde när han gick ut i krig, eller som stodo likt grymma väktare vid portalerna, hvarigenom Sardanapalus svängde sin alltförstörande fackla; utan här förevisas oss sjelfva de assyriske monarkernas audienssal, i hela dess fordna prakt, (100 fot lång och 48 fot bred) alldeles som för 3500 år tillbaka. Hr Fergusson har åtagit sig att återställa denna sal och dess förgårdar, samt visa de otaliga åskådarne hvilka kanske i hundratals år skola vandra derigenom, en fullkomlig afbild af de fruktansvärda monarkers boningar, hvarom vi läsa nti konungaboken. Här spelar santasien icke någon röle; när Layard först inträngde uti Ninivehs sandhögar, fanns så mycket qvar utaf murverk, rummens proportioner och färgläggning, att konturerna i det nogaste kunde äterge en bild af deras ursprungliga utseende. Omkring väggarne ser man Assyriens skulpterade historia i en oafbruten serie, de kolossala bevingade tjurar och lejon bevaka portalerna liksom förr, och en noggrann afbild af samma thron hvarpå Sardanapalus och hans företrädare fordom sutit kan betraktas på lika nåra håll som drottning Victorias kröningsstol i Westminsterkyrkan. Från de Assyriska salar förflyttas vi med ens till Egypten, och cn lång rad utaf mäkliga pelare, krönta med palmartade kapiteler, för oss hastigt tillbaka till Cheops tid. Hr Bousmi, hvars långa vistande i Egypten och studium af dess byggnadssätt synnerligen ägna honom dertill, har nu i förminskad skala återgifvit templet vid Alousaimbul, med dess gigantiska skyddsgudar uthuggna i sjelfva den hårda klippan. En af dessa statyer, i sittande ställning och nära 70 fot hög, kommer att uppställas i skeppet. Här finnas också för den som studerar byggnadskonsten, 20 fots höga modeller af alla de olika ordningar som ännu hafva sina represantanter bland pelare uti öfra Egyptens tempel. Kopior efter hieroglypher och statyer uti brittiska Museum och Louvern, ämnen tagna från grafvårdar, tempel och andra byggnader, taga också hans uppmärksamhet i anspråk. Här ser han icke endast jerta gipsastryck, utan lär sig känna de gamla Egyptiska konstnärernas praktfulla färgläggning, hvilken ännu i de slutna rummen finnes lika klar och lseande som för flera årtusenden. Det är besynnerligt, huru fullkomligt okunnig mängden hittils verit om de gamles arkitektoniska dekorationer. Man tror att den grå färgtonen i vårt dimmiga England är den som bäst passar på stora byggnader. Men hvar dag visar oss det falska i denna åsigt. Owen Jones har aldrig vågat begagna de positiva färger lika djerft som de kostnärer hvilka prydde Egyptens gamla tempel. Frisen på Pantheon var färglagd, och de herrligaste grekiska statyer visa tydliga spår efter penseln. (Forts.)