ITLAII NLUULIHUMLIILI MIM 9. T A T ff SE Vv U. Utrikes Nyheter. ENGLAND. Den afskedsfest, som reformklubben d. 7 gifvit för Sir Charles Napier, var egnad att väcka stor uppmärksamhet. Antalet af deltagare utgjorde öfver 200. Utanför klubblokalen hade samlat sig en stor menniskomassa, som helsade amiralen, lord Palmerston och de andra gästerna med lifliga bifallsrop. Af ministrarne voro utom lord Palmerston, som innehade högsätet, blott Sir James Graham och Sir William Molesworth tillstädes. Matsalen var uteslutande dekorerad med franska, engelska och turkiska flaggor. Efter måltidens slut föreslog Palmerston följande skålar: för drottningen och den kungliga familjen; för fransmännens kejsare och kejsarinna; för sultanen; för de förenade franska och engelska flottorna och härarne; för amiral Sir Charles Napier. Det tal, hvarmed han föreslog skålen för det franska kejsarparet, lyder som följer: SEngland står i ett förbund af icke ringa storhet och betydenhet med vår granne, Frankrike. Det har ej ofta förekommit i verldshistorien, att desse begge länder varit så eniga i så maktpåliggande ting. Vi hafva nu i mera än 12 månader under ganska kinkiga och förvecklade underhandliugar häft att göra med Frankrikes beherrskare. Vi hafva på hans sida funnit den största rättframhet, den fullkomligaste tillförlitlighet, den otvetydigaste uppriktighet och en kraftfullhet i viljan, en gemennamhet i beslut, hvilka ingifvit oss det fulla förtroende till honom, hvilket han, såsom jag med stolthet säger, städse lagt i dagen i afseende på oss. Jag är derför öfvertygad, mina herrar, att J med tillfredsställelse skolen dricka den skål, jag nu proponerar för er: för Fransmännens kejsares och hans gemåls välgång! I fall, mina herrar, några af föremålet för en skål yttrade ord göra denna skal i ett ögonblick mer än något annat synnerligen antaglig för Egelsmännen, så torde jag få erinra er om de tänkvärda orden i det nyligen af Fransmännens kejsare hållna tal — ord, hvilka, derom är jag öfvertygad, skola göra epok i Europas histeria — ord, som hafva en dubbel vigt, då de komma från ett lands beherrskares läppar, hvilket icke alltid bragt till utöfvande den i dem uppstälda maxim — jag menar det tänkvärda yttrandet, att eröfringarnes tid är förbi. Det, mina herrar, är ett yttrande, icke mindre hedrande för den mans karakter, som fält detsamma, än lugnande för Europa — ett yttrande, hvilket, såsom jag hoppas, icke skall underlåta att utöfva sin verkan i ett annat land, som ligger oss fjermare, än det, hvari det framsagts. Mina herrar, jag är öfvertygad att eröfringarnes tid är förbi och att vi, som måste hafva ett intresse i våra granners välfärd och lycka, som hoppas att länge få kalla dem våra vänner lika så väl som vära grannar, kunna förvänta, att, då eröfringarnes tid till Frankrikes väl är förbi, dess Augustiska tidsålder står i begrepp att begynna. Ni tillåter mig nu att dricka ett glas för Fransmännens kejsare och kejsarinna. Vid skålen för sultanen framhöll lord P. dels det goda han gjort såsom Turkiets reformator, dels den skriande orättvisa han lidit och erinrade om fabeln om vargen och lammet Han prisade sultanens förhållande 1849 och hans vägran att på Rysslands begäran neka de ungerska flyktingarna en fristad. Af Englands och Frankrikes kräftiga understöd väntar lord P., att sultanen skall derigenom försäkras om ett varaktigt , åtnjutande af sina rättigheter, hvilka man velat frånröfva honom och hvilka han så väl förstått att utöfva i sina folks intressen. På skålen för Frankrikes och Englands förenade härar tackade amiral Berkeley å engelska härens och flottans och (då ingen fransk officer var närvarande) sir de Lacy Evans å franska härens och flottans vägnar. Derefter vände sig lord Palmerston till festens hjelte sir Charles Napier och föreslog en skål för hans välgång. På sitt vanliga humoristiska språk skildrade lorden amiralen såsom en man, hvilken nu, liksom Cincinnatus, lemnar plogen för att gripa till svärdet. Han omnämnde i korthet hans förra dater, i synnerhet hans lysande seger vid Cap S:t Vincent