Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1854, sida 2

— — -— — — — — — — — af djupaste förakt, ehuru han sätt ett par sedlar af honom. Han tänkte nu stiga upp, men i detsamma kom åter an annan välklädd herre i sakta mak ridande på en sedig häst. Denne stannade också vid tiggaren och talade länge med honom, frågade honom om alla hans omständigheter och fick, sådana svar, som denne behagade gifva. Afven denne skildes belåten ifrån honom, och betraktades af honom med fullkomlig afsky. — Den sistes förslag var i alla fall beqvämare, sade han för sig sjelf, och jag skulle icke bry mig om det förra, om det icke roade mig. Derefter steg han upp, gick tillbaka ett stycke på den väg han nyss kommit från bonden, men tog af på en gångstig in i skogen, utefter sjöstranden. (Forts.) Originel! grrafskrift. På en viss skånsk kyrkogård fanns åtminstone ännu för några år sedan en grafsten öfver en tillämnad familjgraf på hvilken sten lästes följande inskription: Häår hvila NN., XX., samt YY., (namnen äro här likgiltiga), af hvilka den första är redan afliden, men de båda andra ännu i lifvet. Meningen har utan tvifvel varit, åtminstone i ekonomiskt afseende, ganska god, men man misslyckas ofta här i verlden i sättet att gifva densamma form.