Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1854, sida 3

— Icke när det är så här väl stekt! inföll notarien. — Ät ni, min nådiga! sade doktorn; mina patienter behöfva icke iakttaga någon pedantisk diet. — Ack, hvad ni är för en utmärkt läkarel utbrast gumman med munnen full. — Men lammet är ett ändå utmärktare djur! menade nntarien. — Men det är hiskligt, sade Sophie med en svärmisk blick, sedan hon nu kände sig mycket mätt, att menniskan skall slagta och äta detta lilla söta, oskyldiga djur. — Det vore hiskligare, sade notarien, om lammen skulle äta menniskor. — Notarien har ovanlig matlust, sade doktorn med en falsk blick på denne, men jag förstår orsaken. — Orsaken, svarade han, är god helsa och ungdom. — Notarien misstager sig, sade doktorn, den är sorgligare än så. Han sade detta med en betydelsefull min, och såg forskande på Alvina. — Hoppas icke, herr doktor, att jag skall begära er hjelp, sade notarien. — Det finnes nästan ingen hjelp för er åkomma.