— Han är vacker, men stel! tankte hon och kastade en blick på doktorn. — Hon har också 200,000 banko! tänkte doktorn. — Han ser ut som en uthvisslad skädespelare, tänkte Alvina. I detsamma inträdde fru Ulrika och syster Anna ur ena dörren och syster Sophia i stor drägt, ur den andra. Alvina presenterade baronen för sin mor, och han omfamnade henne med en viss hjertlighet, som rörde henne; tant Sophia öppnade också sin famn för doktorn och utbrast i höga snyftningar, notarien ansåg sig icke längre kunna vara overksam, utan slog sina armar omkring den döfva Anna och kysste henne på begge kinderna. Man satte sig till bords, baronen emellan mor och dotter, doktorn bredvid den sednare, notarien mellan värdinnan och Anna, och Sophia mellan henne och doktorn. Middagen begyntes under utbyte af vanliga artigheter. De läckra rätterna sysselsatte angenämt de lägre sinnena, de trenne herrarna, serdeles notarien, hade god matlust, moster Sophie öfverträffade dem likväl. — Det är väl icke farligt att äta lam? frägade hon, med en blick på doktorn, när hon tog andra gången.