Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1854, sida 1

ALVINA. En slägtsägen af Nepomuk. (Forts. sr. N:o 60.) Nu äro de på vägen att förlora mig sör alltid, ty jag tanker allvarsamt på den känslofulla mamsell Sophias 200,060 banko. Hon är närmare femtiotalet, än syrtiotalet, det är visst ledsamt, men en tjuguårig skulle också bli det med tiden; och om tjugu år är hon sjuttio, om hon lefver så länge med sitt oupphörliga begär efter medikamenter, och då är jag blott några och femtio; som en rik enkling väljer jag då bland de yngsta och skönaste hvem jag behagar. Emedan jag nu icke kan gifta mig på en gång med rikedomen och den sköna ungdomen, så tager jag då den ena först och den andra sedan. Så gifter jag mig med den gamla mamsellen, köper mig en sådan här vacker landtegendom, tillbringar under min väntans tid ett beqvämt lif och sköter min egen helsa och min kära hustrus också naturligtvis: Såsom läkare har jag större välde öfver henne, än en vanlig man; jag kan nog