Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1854, sida 1

lig enfald eller som en tillgjord efterhärmerska af icke sedda moder, och nu såg han framför sig en plötslig uppenbarelse ifrån sjelfva Innocensen, tyckte han, och gjorde en stor, högtidlig bugning. Fröken Alvina hade i följe af sin mors ord om de tre herrarne gjort sig en egen föreställning om deras utseende, som dock efter vanligheten icke passade ihop med verkligheten. Hon gissade icke genast hvilken hon hade framför sig, hans drägt och hållning var så felfri, att hon kunde förmoda att det var sjelfve baronen, slägtingen och friaren, så att hon blef en smula häpen och smårodnade. — Lyckan möter mig i dag, tänkte doktorn, jag tror jag slår den gamla sjuka ur hågen, för en stund, en läkare bör väl också studera hälsan. Jag ber om förlåtelse, sade han högt, jag längtade så ofantligt att få se herrskapet, att jag beslöt att göra en kort uppvaktning före middagen! — Ofantligt välkommen! svarade Alvina och rodnade för andra gången för det hon i hastigheten nyttjade samma öfverdrifna, men vanliga uttryck som den sremmande. Hon bjöd honom sitta ned i en af de beqväma sofforna, men han nödgade henne taga den anvisade platsen, och satte sig sjelf på en stol bredvid henne, förtjust öfver ett så godt tillfälle att få