Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1854, sida 1

eller kor fått släppa till sin hud, för att betäcka dessa vida väggar, och fann att det måtte hafva utgjort en hel ladugård. Han mönstrade äfven de gamla porträtterna, som hängde qvar sedan forntiden, och, obekant om egendomens öfvergång i nästan ofrälse händer, sökte han upptäcka någon slägtlikhet i de målade fröknarnas och fruarnas ansigten med hans påtänkta. Sedan han tröttnat vid salen, trädde han in genom ett par öppna dörrar, utsirade med dyrbart snidverk, uti ett inre rum, äfven i forntida praktstil, fastän söryngradt med friska sidentyger på de högkarmade stolarna och sofforna. Knappt hade han sett sig om några ögonblick derinne, förr än en inre dörr hastigt öppnades och en för honom ännu obekant dame framträdde, och såg på honom en smula förundrad med sina stora, strålande mörka ögon. Det var den vackra fröken Alvina sjelf. Friherrinnan uppehölls ännu på sitt kontor af sin rättare, den omtänksamma Anna var qvar i köket och mamsell Sophia dröjde säkert ännu med sin klädsel, eller med Lamartine. Doktorn blef öfverraskad af så mycken skönhet förenad med den smakfullaste enkelhet. Han hade visst hört talas om en systerdotter, men föreställt sig denna antingen som en landt