— Jag vill aldrig veta af någon annan kärlek än till Gud och min mor. — Akta dig för öfvermod, vi äro allesamman svaga varelser, döttrar af Eva. Men låtom oss icke tala i allmänna ordalag, utan hålla oss till verkligheten omkring oss. Min mans förnäma slägtinge, generalen, som icke brydde sig om mig den tiden jag var i nöd, har nu skrifvit ett ganska kärvänligt bref till mig och påmint mig om vår slägtskap. Han har en brorson, som han skildrar som ett mönster för unga män, förmögen och med goda utsigter om befordran. Åt honom vill han hafva dig till maka. Jag tänker visserligen icke undandraga dig mina goda råd, men ej heller hindra dig att sjelf bestämma dig. Unga baron kommer hit i morgon. — För att skickas bort i öfvermorgon. — Nej, min dotter, jag vill icke att vi visa någon ovilja, eller något högmod mot denna slägt; det anstår oss icka. Jag önskar att du som jag mottager honom vänligt såsom slägtinge, och för öfrigt får Gud råda. Jag gissar hurudan denna baron är, du får i honom lära känna en ung man af verld, utan fel kanhända, men med stora brister. Till hans fördel länder att han uppträder öppet och på gammaldagsvis, efter skedda underhandlingar målsmän emellan.