— Nå är det någon mera, mamma? jag börjar bli nysiken. De Min homme daffair notarien Fineri har gjort mig många tjenster; när jag var i Stockholm för att hämta Sophia, lät han icke otvetydigt förstå sin önskan att komma hit och få se dig, naturligtvis allt under förevänning att på stället undersöka min ledsamma process om rålinien med grannen. Jag ville icke neka honom, när jag tänkte på att du i honom finge lära känna ett annat karlslag, det goda hufvudet utan hjerta, den genom sitt lätta och glada sätt sörföriske, men genom sin lattsinnighet föga aktningsvarde. Han kommer med mask för ansigtet och är farligare än den förre. Den tredje .... Åh, hvad jag är lycklig! hvarföre har jag väckt så mycken uppmärksamhet? — Jag bekänner att många under de sista åren, såväl föräldrar som ungherrar sjelfva gjort allt, för att få råka dig, man har bjudit oss ut i verlden och hotat oss med besök, men jag har hittills afböjt allt sådant, till dess ditt förstånd mognat. — Tusen tack, mamma lilla. Jag önskar att mamma ville fortsätta dermed. — Nu är det icke möjligt och ej heller behöfligt. Den tredje är moster Sophias doktor, som jag medgifvit åt henne att bjuda hit.