Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1854, sida 2

— a — — Utrikes Nyheter. TURKIET. Rörande den från ett. missförstånd härrörande träffningen imellan 2:ne ryska kolonner vid Kalafat, lemnar Wanderer följande närmare underrättelser: De turkiska förskansningarne utsträcka sig i ostlig riktning till byn Ciuperceni, en mil från Kalasat. Framför denna by hade i flera dagar legat 4000 man Turkar gent emot de ryska ställningarne. Natten imellan d. 16 och 17 Febr. beslöto Ryssarne att angripa denna turkiska korps, för att antingen drifva den tillbaka inom turkiska förskansningarne, eller för att begynna operationerna emot Kalafat. I det ändamålet beordrades å ryska sidan 2 kolonner, hvardera 4 å 5000 man stark, att från 2 olika håll framrycka emot nämnda turkiska korps och anfalla densamma. Kl. 3 på morgonen satte sig de ryska kolonnerna i rörelse. Inemot kl. 4 nådde den ena kolonnen ett ställe, som ligger på blott en half mils afstånd från Turkarnes ställning; den andra kolonnen synes antingen hafva tagit fel om vägen eller sölat på marschen. I mörkret tog denna kolonn den första för den fientliga korpsen och öppnade genast emot densamma en häftig kanonad, hvilken besvarades i samma villsarelse. De trängde hvarandra allt närmare på lifvet, tills det kom till handgevärseld. Denna kamp varade ungefär halsannan timma, tills man i dagbräckningen med fasa upptäckte missförståndet. Man påstår, att denna nattliga strid kostat Ryssarne cirka 300 man döde och sårade. Turkarne alarmerades naturligtvis på alla punkter och äfven i Widdin, der man på halfannan mils afstånd hörde kanonaden, vidtog Omer Pascha alla försvarsanstalter. Den vid Ciuperceni uppstälda turkiska korpsen stod rustad till kamp, men rörde sig ej ur stället, då den icke kunde förklara sig den emellan Ryssarne uppståndna kampen. Ryska kolonnerna drogo sig tillbaka i sina positioner imellan kl. 6 och 7 på morgonen. Från Krajora berättas i Wanderer följande anekdot. På en derstädes gifven societetsbal, som bevistades af många ryska ossicerare och unga vallachiska adelsmän, höjde en rysk general sitt glas och föreslog en skål för kejsar Nikolaus, ryska armen och de begge furstendömena samt önskade invånarne att de rätt länge måtte åtnjuta den lyckan att stå under rysk styrelse, emedan blott så ett varaktigt välstånd och fred kunde vinnas för dessa landskap. När generalen slutat och hans tal helsats med ett trefaldigt hurra, höjde en ung ädling bägaren och föreslog en skål för ryska kejsaren, ryska armåen och de begge furstendömena och slutade med den önskan, att Moldau och Wallachiet snart måtte återvinna sina förra friheter, deras lagliga furstar återtaga statsrodret och det nuvarande tillståndet få ett skyndsamt slut! Ryska officerarne uppsprungo efter denna skål från sina platser och man vet icke hvad som skulle hafva skett, om icke generalen lagt sig emellan och med mycken takt bilagt hela saken. Sju s. k. Korsriddare, medlemmar af den legion frivillige, som bildats i Wallachiet, hafva den 16 blilvit skjutna, emedan de vid Kalafat försökt att rymma öfver till Turkarne! RYSSLAND. I en skrifvelse från S;t Petersburg till Wienerbladet Wanderer antydes, alt den enthusiasm, som i Ryssland är rådande för kriget, till stor del är konstlad. Kammarherrar och adelsmarskalker hålla stimulerande tal till folket, myndigheterna sporra enskilte personer till allahanda offer på saderneslanets altare; köpmän, som stå i lefveransförhållanden till regeringen, måste, för att bevara dessa, göra rika gåfvor; embetsmän,! hvilka sika efter ordnar och befordring, äro angelägna att ådagalägga sin hängifvenhet. Men den som känner Ryssarne, i synnerhet de, som blindvis följa de vinkar, som gifves dem från samhällets höjder, aktar sig för att låta dåra sig af tidningarnes berättelser om den allmänna utaAmaraag: 22 A. fe TA