ni kunde ställa till någonting för min skull också. Men midt under hennes förtrytsamma utgjutelse märkte hon den post som Alvina nyss antecknat, ännu våt och efter den innevarande dagens datum. — Just nu i dag också Tio Riksdaler banko? Hvad ha vi haft för roligt i dag för tio riksdaler, säg mig det? — Min kära Sophia, sade fru Ulrika mildt, du har haft den förlusten att aldrig sjelf lida nöd och derföre vet du icke hvilket outsägligt nöje det är att lindra andras. För dessa tio Riksdaler har jag nu den glädjen att veta ett helt husbåll ha bröd ända till skörden. Jag tycker just jag ser hur de små barnen hoppa af glädje när de nu snart få betrakta hur modern bakar och få sina små kakor. Tror du icke jag har roligare deraf, än om jag skulle kastat bort dem på några läckerheter eller grannlåter? — Men det var en besynnerlig titel, nöjen och lustbarheter, hvarför icke sätta det rätta namnet, nådegåfvor, då skulle efterkommande sett huru barmhertig och hederlig du varit. — Mins ieke min goda syster Sophia de orden: du skall icke låta den venstra handen veta hvad den högra gör. Den venstra handen är rättvisan och den högra barmhertigheten. Det angår icke mina, egna räkenskaper,