Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1854, sida 1

Non, jamais un amant quea sa couche, enleve Dans ses bras assoupis nenlaca plus beau reve! Ack, den Lamartine, han är för alltid min idol! Syster Sophia uttalade det sista ordet med en sådan styrka och rörelse, att döfva syster Anna tvärstannade med väfven och utropade förskräckt : — Är syster Sopia dålig? Skall jag springa efter Hoffmans droppar igen? När syster Sophia redan gått till sängs med Lamartine, drömmande om hans strålande tåreverld och syster Anna om idel nya väfrandningar i blått, brunt och grönt med karmosinröda inslag, så sutto ännu mor och dotter i ett stilla samtal i deras gemensamma sängkammare. — Min snälla Alvina, sade friherrinnan med cn ovanligt högtidlig min, innan vi lägga oss i afton måste vi tala förtroligt om ett och annat som är vigtigt för dig, Jag har särskildt anledning dertill, ty i morgon komma fremmande hit! — Mammas vanliga, kan jag tänka, stackars tiggare. — Stortiggare, min dotter, om din hand och din förmögenhet. (Forts.)