Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1854, sida 1

ej heller mina esterkommande hvad mitt hjerta gör. — Men det måtte vara någon olikhet ändå här, emedan somt skrifs som nöje, såsom dessa bortskänkta tio riksdaler och somt, ty det är storo summor, kallas lustbarheter? — Nöjena äro rena gåfvor, lustbarheterna efterskänkta skulder. Om du kunde fatta, min älskade Sophia, hvad det är lustigt att efterskänka en skuld! — Ackl hvad du är för en engel, Ulrika lilla, utropade mamsell Sophia, och kastade sig gråtande om hennes hals, du är tusen gånger ädlare och frommare än jag med alla mina sköna drömmar! skänk mig några stycken af dina fattiga, ty nu vill jag också roa mig! — Nej tack, du har nog deraf hemma i Stockholm, om du tar vara på dem. Jag vill ha mina i fred. För öfrigt medgifver jag gerna att du har rätt; här har du verkligen tråkigt ibland oss, som bara tänka på hvardagslifvet. — Ack nej! J ären så goda, så hulda, och så har jag ju hos mig dag och natt min förtjusande Lamartine. Jag tillämpar på honom, då jag somnar in med honom om qvällen, hvad han som yngling lät månen säga om sin första älskarinna: