Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1854, sida 1

ÅLVINA. En slägtsägen af Nepomuk. (Forts. fr. N:o 57.) Den inströmmande luften gjorde mamsell Sophia godt, men hon tillskref det doktorns parfym. Från den stunden var doktorn en daglig uppvaktare hos henne, förmedelst hans Thebetanska droppar drack hon nu allting utan fruktan, och omdoftad af hans vällukt inandades hon, som förut fruktat en vindfläkt som döden, för den mängd af osynliga örnär och kondorer den medförde, utan fasa, beständigt den friska luften och kände sig hvar dag bättre. Dock fortfor ännu en häftig hjertklappning emellanåt, men den stillades alltid af den välsignade doktorns magnetiska rörelser med de förtrollande hvita händerna. Doktorn kände hennes förmögenhet redan innan han blef kallad till henne; det var naturligtvis derifrån han helst ville befria henne, eller åtminstone dela den med henne. Men hvarje gång han ryckte närmare med sina an