lockar fram mitt hjerta, herr doktor, jag har ännu aldrig yppat min själs hemligheter för någon man. — Anse icke mig som en man, utan blott som er läkare. Utan uppriktighet af en patient, kan ju en läkare ingenting uträtta. — Men ni genomskådar ju hjertat, ni läser i själen; man har sagt mig det och jag har erfarit det på mig sjelf. Ni anar nog redan hvem som var min första kärlek. Jag skulle rodna för mycket om jag skulle uttala hans namn. — Han är säkert död, min nådiga. Jag förstår hvem det var, det var den sörtrasslige, den alskvärde, den hederlige, den förtjusande ..... . Sir Walter Scott! utropade mamsell Sophia. Ack, ja, jag tror att jag verkligen sjelf sett er på Abbortsford, eller också har jag blott hört den adle baronetten tala om er. Blott några få ord behöfvas atttcekna er med oförglömmeliga drag. — Skulle det vara möjligt? Men ni smickrar mig. Jag har aldrig varit utom Sverige och Sir Walter aldrig här. Men ack, det var honom jag älskade med min första ungdoms värma. Han följde mig ständigt på mina vandringar i det gröna, det var ingen natt, som ban