Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1854, sida 1

ALVINA. Un slägtsägen af Nepomuk. (Forts. sr. N:o 56.) — Men hvar skall jag då finna hjelp? — I den högre medicinen, mamsell, och möjligt också i vänskapen, om det finnes någon dödlig, som är värd ert lörtroende. — Ack, herr doktor! — Men jag talar för mycket! En lidande måste sjelf utgjuta sitt innersta för sin läkare; under det han lyssnar till själens klagan, kan han upptäcka hvaruti det kroppsliga onda består. Tillät mig dock en fråga, men förlåt dess djerfhet. Ni har väl aldrig ännu ålskat? — Ålskat? hvarsöre skulle jag icke älskat? mitt hjerta är skapadt för kärleken. — Jag sade nyss att ingen kunde vara värd er vänskap, ännu mindre er kärlek; snillets kärlek är aldrig blind, som vanliga menniskors. — Ack, jo, jag har älskat, många gånger, men alltid blifvit bedragen i längden. Men ni