bjertat. Han säger straxt hvad en sjukdom heter och kan bota den. — Men — — — Han åker här förbi i en grann gigg och har en svart morian, som kör åt sig. Han har varit har blott några veckor, men zjort flera hundrade friska i veckan. Och så har han en magnet. — Magnet? — Ja, en osynlig, som han svänger i luften framför folk, och som drar ut allt ondt ur kroppen. DO En osynlig, säger du, då kan han visst göra af med de osynliga drakarne! — Det är tvärsäkert, mamsell. — Skaffa hit honom. Följande dag skulle den underbara doktorn, monsieur Sabin mottagas högtidligt. Mamsell Sophia intog en fast plats i hörnet af sin mjuka soffa omgifven af stramaljkuddar, allt skänker af hennes nya vänner; vid hennes sida stod ett bord med en slipad karaff, full med kokadt och siladt vatten. Hon var klädd från topp och till tå i siden och spetSar, Samt mera snörd än vanligt. De nyaste löslockarna hängde i svällande bugter kring hennes heta tinningar, men för munnen var en dubbel betäckning af brabantska spetsar. Jemte henne satt en liten af fetma svällande Vic