Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1854, sida 3

jan af Maj. Den bekantskap vi sålunda redan gjort med hr S:s sällskap har på det hela taget varit ganska angenäm. Hr Stjernströms förmåga att af nära nog hvilken rle som heldst göra något, såsom det heter, är nogsamt känd, och äfven hos flera at sällskapets öfrige medlemmar :måste man erkänna ett lofvärdt bemödande i detta afseende. Samspelet är i allmänhet godt och memorerandet af rölerna omsorgsfullt — något som icke nog kan värderas. Sällskapet räknar dessutom inom sig, isynnerhet å damernas sida lvi behöfva naturligtvis ej tala om hr Stjernströms erkända förträfflighet såsom kuplettsångare) åtskilliga långt ifrån vanliga musikaliska förmågor. — De hittills gifna representationerna hafva varit mycket talrikt besökta. Om valet af de dervid gifna pjeser afhålla vi oss att nu yttra något vidare och tillägga blott, att vi ännu ha att vänta många goda saker. Hr S. har nemvgen, såsom en god husbållare, gömt på det bästa tills vidare. Vi nämna t. ex. Topelii berömda skådepels Regina von Emmeritz, Berndtsons ÅUr lifvets strid, Konungens Läkare, (efter Shakspeares ÅAlls well), det omtyckta fåeriskådespelet 4Urdur eller Neckens dotter (med ny musik, komponerad af sällskapets musik-instruktör hr Söderman j:r) m. fl. a. — Innan vi sluta denna lilla knapphändiga redogörelse, torde vi böra tillägga nägra ord om gårdagsspektaklet. Den dervid gifna 3-akts-komedien Den gamle Målaren, eller En bit af Stockholms Dagblad (finskt original, om vi ej misstaga oss) har det stora felet, att intrigen och handlingen deruti reducera sig till nära nog — netto noll. De af hr Stjernström som vanligt väl föredragna få kupletterna förmådde knappt nog att afbryta den vältaliga tystnad, hvarmed pjesen af publiken åskådades. Vi måste verkligen instämma med den gamle målaren i hans fruktan, att detta stycke ej tål alt ses omigen. — Efterpjesen Hosvet i Biberach är här för ut känd från mindre theaterns repertoir; den lilla muntra komedien utfördes lisligt och raskt. M:lle Nordgren föredrog en briljant aria ur Åla gazza ladra och belönades med stormande applåder. — Vi begagna nu slutligen detta tillfälle för godtgörande af en försummelse, nemligen den, att icke förr än nu hafva gjort rättvisa åt det serdeles älskliga sätt, på hvilket m:lle Sjöberg vid sednaste Fredagsrepresentationen utförde sin röle i En Sommarafton, en liten alltför täck pjes, som helt säkert med nöje skulle återses.