till en ny sart till detta rike. Hela hans eskader bestär af 3 stora ånglregatter, en segelslup och 3 transportsartyg. Denna styrka synes ej vara tillräcklig att skaffa gehör åt de förslag Perry har att göra Japaneserna, som nu till på köpet i sin kejsares verkliga eller föregifna död tagit sig en förevänning att afböja alla underhandlingar. Vi hafva i dag med Scandinavian erhållit londonertidningar af d. 1, 2 och 3 Mars. Det enda af någon vigt, som vi i dem kunnat upptäcka, är det utdrag, som Times innehåller ur det tal, med hvilket fransmännens kejsare d. 2 dennes öppnade riksmötet 1854. Vi meddela här nedan, efter nämnde tidning, hvad som har afseende på orientaliska frågan och hvilket lyder som följer: För att undvika en kollision, har H. M:t gått så långt som hedern tillät, och, om Frankrike nu drager svärdet, sker det endast, emedan det blifvit tvingadt dertill. Frankrike hyser inga förstoringsplaner; dess önskan är att motstå farliga inkräktningar; eröfringens dagar äro förbi och skola aldrig återvända mera. Följderna af en oegennyttig och öppen politik äro: Vi hafva England, vår förre rival, förenadt med oss genom banden af en allians, som dag från dag blir mera intim, emedan de opinioner, som vi försvara, äfven delas af engelska folket. Tyskland, som minnet af föregående krig ännu gjorde misstroget, och hvilket derför under de senaste 40 åren gifvit måhända alltför många prof på undfallenhet för ryska politiken, har redan intagit sin sjelsstandighet i handling och inser på hvilken sida dess intressen äro. Österrike, framför allt, hvilket icke med likgiltighet kunde åse de händelser som utvecklade sig, vill inträda i en allians, och skall således intyga den rättvisa och moraliska karakteren af det krig, som vi ståi begrepp att börja. Så står nu frågan. — Europa, inveckladt i inre stridigheter de senaste 40 åren, dessutom insöfdt i säkerhet genom kejsar Alexanders moderation 1815, så väl som genom hans esterträdares intill denna tid, syntes betvifla den fara, hvarmed den ryska kolossen hotar vår civilisation. En ogrundad begäran i Konstantinopel har varit tillräcklig att väcka Europa i dess säkerhetsslummer. Vi hafva sett en suverän i östern, midt under den djupaste fred, af sin mindre mäktiga granne fordra nya eftergifter, och emedan han icke erhöll dem, infalla i tvenne af dennes provinser. En sådan tilldragelse borde väpna alla dem, som uppröras af en orättvis handling; men vi hafva andra skäl att bistå Turkiet. Frankrike har lika stort, om måhända icke större intresse än England att förekomma det Rysslands inflytande utsträckes öfver Konstantinopel, ty väldet öfver denna stad är det samma som väldet öfver Medelhafvet och ingen af er mina herrar, skall säga, att England allena har ett stort intresse i detta haf, hvars vågor skölja 300 mil af våra kuster. Denna politik förskrifver sig dessutom ej från i dag; i mansåldrar har hvarje nationel styrelse i Frankrike följt densammma och jag skall icke öfvergifva den. Låt dem då komma och fråga oss: Hvad viljen J göra i Konstantinopel? Vi gå dit med England för att försvara sultanens sak och icke destomindre beskydda de kristnes rättigheter. Vi gå dit för att försvara hafvens frihet oeh vårt rättmätiga inflytande i medelhafvet. Vi gå dit med Tyskland för att hjelpa det att bevara den rang, från hvilken, såsom det synes, man vill degradera det, för att försäkra dess gränsor emot en alltför mäktig grannes öfvervigt. Vi gå. i sanning, dit med alla dem, som önska sanningens, rättvisans och civilisationens triumf. I slutet af talet uttrycker kejsaren det fasta förtroende han hyser till nationen och säger, att han är stark i vissheten om nationens sympathier och i fastheten af Frankrikes allianser och förlitande sig, framför allt på Guds beskydd, hoppas att snart komma till en fred, hvilken icke längre beror af någons makt att ostraffadt störa. Inrikes Nyheter. Götheborg. Med glädje hafva vi af annons i gårda