Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1854, sida 2

mer an VV Toddbåtar en stark Strölkorps Ölver på venstra stranden, 2 mil nedanför vadet vid Braila, och denna korps vågade sig fram ända på vägen till Malausia. Den der kommenderande ryska öfversten Timaschew jagade Turkarne d. 9 Febr. tillbaka till deras landningsplats, der de åter fattade posto under kanonernas skydd. Undertiden erhöllo de förstärkningar från Matschin och började d. 10 kampen ånyo. Till beskydd af ryska brohufvudet vid Braila afsände general Selvan ett infanteriregemente och förstärkte det der befintliga positionsbatteriet med 8 stycken 6-pundiga kanoner. Kampen fortfor d. 11 med föga afbrott och slutade med Turkarnes i fullkomlig ordning verkstälda återlåg. Af underrättelser från Bukarest i C. 2. OC. inhemtas, att kampen d. 11 ägt en större utsträckning och sedan ytterligare fortsatts d. 12 och 13 och att den synes hafva gält det nämnda brokufvudet, hvilket det lär liggat i Turkarnes plan att förstöra. Det heter i besagde underrättelser, att Turkarne d. 11 angrepo ryska skansarne vid Braila och liktidigt med betydlig styrka gjorde försök att gå öfver floden nedanför Braila och vid Hirsova. Vid Braila uppstod en häftig kamp, som varade flera timmar; Ryssarne försvarade stranden, men ledo betydlig förlust. Äfven på de begge ölvergångspunkterna vid Hirsova och nedanför Braila kämpades en längre stund, utan att Turkarne kunde vinna fast fot på Wallachiska stranden; dock höllo de sig på flera öar emellan Matschin och Braila, hvilka bestyckades under kampen. Den 12 och 13 förnyades öfvergångsförsöken, men slutade alltid med Turkarnes återtåg. Den 14 passerade Turkarne vadet nedanför Braila, landstego under skydd af 8 kanonbåtar och gjorde anstalter att förskansa sig på stranden. Öfverste Timaschev drar förskansningar till sig och har träffat förberedelser till anfall. (Här slutar berättelsen.) Om grekiska upproret meddelar Wienerbladet C. Z. C. följande underrättelser. Först förmäler det från Scutari under d. 16 Febr., att paschan i Janina d. 10 angripit och slagit de vid Arta samlade insurgenterna. Dessa höllo icke länge stånd i striden, men paschan var för svag för att fullfölja sina fördelar. Hans styrka är jemnt och nätt tillräcklig att sätta skrankor för insurrektionens spridande emot Janina. Den II och 12 föreföllo resultatlösa strider. I ett följande nummer säger den sig hafva följande tillförlitliga notiser från turkiska Albanien af d. 23 Febr. Inskeppningen af engelska trupper på Corfu bekräftar sig fullkomligt. Imellan insurgenterna och turkiska trupperna förefalla täta och heta träslningar. Vid byn Magarion blefvo 400 Turkar angripna och slagna. Den 8 har den första mördande stormningen af Artas citadell ägt rum, och angreppen hafva sedan dagligen förnyats. Provinsen Sauli är i fullkomligt uppror. Turkarne fördrifvas från hus och hem. De upproriske rekrytera med god framgång och sticka de turkiska kasernerna i brand. Garnisonen i Platina har kapitulerat. Schiman Beys försök att undsätta denna plats voro såfänga. Peta gaf sig utan motstånd. Misolungi (icke att förblanda med det sedan frihetskriget så namnkunniga Messolungi) tog Karaiskakis i spetsen för 1500 man. Primaterna föranstaltade en högtidlig tacksägelsegudstjenst till firandet af befrielsen från Turkarne. I alla moskser uti de af insurgenterna intagna orter nedtages halfmånen och planteras korset. Prevesa vid inloppet till Nardabugten belägras af insurgenterna. Staden domineras af 3 citadeller. Engelska expeditionens från Corfu bestämmelse torde vara att skydda denna stad från sjösidan. Slutligen innehåller bladet följande äldre berättelse från Ålhn af d. 17 Febr. Turkarne i Trikola (en by med 300 hus i provinsen Janina) mördade, vid underrättelsen om uppresningen, några kristne och föröfvade mycket öfvervåld emot Grekerna. Invänarne i Volo och Larissa flyktade till bergen. Öfverhufvud synes blott en minoritet af inbyggarne i provinsen Janina deltaga i uppresningen, då insurgentarmåen blott räknar 8000 man och provinsen har 400,000 för det mesta grekiska invånare. Grekiska regeringen har förklarat de utländska sändebuden, att hon måste ogilla rörelsen och efter sina krafter hindra dess spridande. Alla embetsmän, som underhöllo förbindelser med insurgenterna, hafva att börja med blifvit afsatta. Engelska sändebudet har förklarat att han kan försäkra det England skall mellankomma för att återställa ordningen och lugnet.