kade icke, och i stället inrusade en otalig skara vingade yrsan. — Här blir för qvaft att ligga, utbröt slutligen notarien, vi taga våra nattrockar och lägga oss allesamman i höet. Baronen instämde deri, och åfven doktorn, men denne stadnade qvar i byggningen, för att se om sina saker, som han sade, och losvade att komma efter till höskullen. De gingo ut och somnade snart, oaktadt surret och knarret, men doktorn stadnade qvar, jagade ut knottet, stängde fönstret och intog med beqvämlighet den breda sängen ensam. När de andra begge vaknade något olustiga, följande morgon, sågo de icke till den hemlighetsfulle doktorn, han hade försvunnit lika oförmodadt som han kommit; han hade blifvit hamtad, berättades det på gästgifvaregården, helt tidigt af en herrskapsvagn med livrekladd kusk. De förvånade sig att de blifvit så gripna af några glas vin och förargades att de låtit doktorn så lätt narra sig att åt honom öfverlemna rummet ensamt. Notarien, som hittills rest helt tarfligt på bondvagn, fick nu följa baronen fram till Stora Ekeby uti hans beqväma åkdon.