— Sitt ner ett ögonblick hos oss, herr doktor, sade notarien, som icke var utan någon välvilja emot sina likar, vi kunna åtminstone fundera på saken. Kanhända kan man göra någon tjenlig anordning. Doktorn tycktes besinna sig ett ögonblick, nickade förbindligt och sade sig skola gå ut och höra sig bättre för hos husfolket. Han gick och återkom efter en stund med en butelj i handen. — Det finnes ingen annan möjlighet för mig att få nattläger, sade han, än att ligga på höskullen, men der finns nybergadt balsamiskt hö, ingenting kan vara helsosammare och beqvämligare, än att ligga deri. Jag har botat flera sjuka med den kuren; det är en af de nyaste och bästa för lungsot. Emellertid hör det till kuren att dricka ett par glas vin förut, så att man får god och djup sömn och icke störes af insekternas surr och gräsets knarr. Tillåten J mig att meddela er af denna butelj; det är äkta vin, jag har fått det af en tacksam patient. Jag tordes icke resa utan vin så långt ned i vildmarken. Hela doktorns utseende och väsende var något obeskrifligt, hemlighetssullt, äfvensom tonen, hvarmed han talade. Derjemte låg i både blick och ton någonting oemotståndligt och förledande, så att ingendera af de begge andra