Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1854, sida 3

väl arbetskarlen Sven Larsson, som dennes broder förre såstningssången Anders Larsson från Angereds socken, hvilken misstänktes för delaktighet i stölden, inställde. Sven Larsson nekade väl till en början att ha varit med om hvete-affären, men yttrade sedermera: det är väl så godt att tala om hela sanningen; bror min den deringe, han gjorde upp hela planen. Derefter berättade Sven, att han jemte brodren ifrågavarande natt besökt Rödasten, der Anders frånbrutit flera lås till ett magasin, hvarefter bröderna bortfört hvetet till torpstället, der Andersson påföljande morgon afhemtat det, enligt Svens anvisning, hvadan Andersson vore helt och hållet oskyldig i denna sak. Anders Larsson deremot, mera hemmastadd å brottets bana, förnekade all kännedom om stölden; hade, sade han, brodren Sven begått något dylikt, så finge han skylla sig sjelf för följderna. Målet remitterades till Säfvedahls häradsrätt och de båda bröderna affördes till länshäktet. En månadskarl, Sven Bengtsson, anställd hos brr Francke och Braune, stod den 23 Febr. tilltalad inför polisens domstol för att ha stulit en half låda kaksocker, som Bengtsson skall åtkommit på det sätt, att han genom några söndriga glasrutor uti fönstret till magasinet, der sockret förvarades, kommit åt att öppna fönstret, på hvilken väg sockerlådan blifvit uttagen. Vid sedermera skedd inventering uti samma magasin, saknades sex lådor kaksocker, som man icke utan skäl äfven misstänkte Bengtsson att ha tillgripit; men han förnekade såväl det ena som det andra. Upptäckten om tillgreppet af den anhållna lådan skedde genom en bonde vid namn Lundin, som hade qvarter på en bondgård vid Kyrkogatan. Den 21 vid middagstiden hade Bengtsson inkommit på gården och frågat Lundin, som han icke känt utan då endast händelsevis råkade, om L. ville köpa kaksocker till 16 sk. för skålp. Bonden, som anade oråd, bjöd på försök 15 sk., hvilket B. efter något betänkande antog och lofvade att på aftonen återkomma med en half låda. Under tiden anmältes saken i polisen, som passade på Bengtsson vid utsatt tid, då han också efter förväntan infann sig, dock utan någon soekerlåda. Orsaken dertill var, att han sökte förmå Lundin att sjelf afhemta den på ett uppgifvet ställe, men bonden var honom för slug, ty denne ville icke ingå på något köp, med mindre B. förde lådan till bondrummet, der L. logerade. Slutligen ingick B. härpå och sade sig vilja återkomma påföljande morgon, hvilket han äfven gjorde, men i detsamma han steg in uti bondrummet med lådan på ryggen, blef han knipen af en poliskonstapel, hvilken bela morgonen stått på utkik för hans skull. Ehuru på så sätt gripen på bar gerning, sortfor Bengtsson att neka äfven vid förhöret, och påstod att han på bondens begäran burit lådan till bondgården, hvadan han icke visste hvar lådan bekommits. . För ransakningens vidare fullföljd öfverlemnades målet till rådhusrättens brottmålsafdelning och Bengtsson förpassades till stadshäktet. Bonden Lundin undfick en belöning af poliskammaren för sitt redliga handlingssätt.